I mina planer ingår att jag ska vandra omkring på den här jorden i många, många år till.
Jag hade tänkte mig att träffa henne, bli kär, bilda familj, njuta av livet, bli full, nyktra till, laga frukost, gräla, skratta, gråta, älska, sucka, tröttna på jobbiga krönikörer, titta på film, lyssna på musik, måla tavlor, skriva böcker, bli utgiven, bli uppskattad, resa jorden runt, inspireras, inspirera, transpirera, sparka i lövhögar, njuta av den första vårsolen, kasta mig i havet, kasta snöbollar, somna lycklig, förföra, förföras, springa, stanna, vila, lyssna, prata, göra det lilla jag kan för att skapa en bättre värld, blogga, gå vidare, hjälpa till, laga mat, öppna en flaska vin i gryningen bara för att hon och jag vill ha det så, vattna blommor, tvätta, spela korpfotboll, sjunga i duschen, titta på alla vackra människor som överbefolkar min värld, stänga av teven, lägga undan boken, gå vilse i skogen, hitta rätt, strunta i fel, fira jul, äta för mycket mat och dricka julmust tills jag nästan storknar, köpa ostbågar, gå på konserter, gå på fotboll, gå på helt enkelt, snickra, trädgårdspyssla, shoppa, flyga, åka båt, köra bil, le, smeka, hålla fast, släppa iväg och på alla sätt fortsätta leva mitt liv så länge och så bra jag kan.
Men, en dag tar det slut. En dag är jag borta. Då vill jag göra vad jag kan för att någon annan ska få leva sitt liv. Därför är jag med i donationsregistret.
Gå med du också. Du kan läsa mer här.
Word up, Anjo 
Är sedan många år med.
Hade jag ej varit det hade jag anmält mig på stört efter att ha läst ditt fina inlägg.
Jag borde dock gå in och ändra lite för jag tror att jag ville att de skulle lämna min utsida hel, d.v.s. inte ta ögon och liknande men att de fick ta alla inre organ. Mitt hjärta skänker jag gärna bort. Och nu kan jag även tänka mig mina hornhinnor.
Tack för berömmet, Kajsa. Jag har varit med länge också, det känns självklart.
Så här skrev jag för två år sedan:
http://livmedtroll.blogspot.com/2008/10/det-svraste-beslutet.html
Tack för påminnelsen, nu har jag anmält mig till Donationregistret. Smidigt var det, med e-legitimation.
Beslutet att donera tog jag för över 20 år sedan, donationskortet har legat i plånboken så länge det funnits. Men nu har jag slutat bära plånbok, och i det lilla kortfacket finns bara plats för några få kort. Nu ska man iaf inte missa att ta vad som går att använda.
Barnens Farmor, som jag lever med, har en ängladotter. Hon låg några dagar på akuten före det oundvikliga, och läkarnas beteende var under all kritik. De ville plocka organ från en levande människa FÖRE dödsfallet, (och därmed påskynda det?)
Innan jag fick höra detta var jag för donationer. Nu vet jag inte vad jag ska tro. Mer än att ingen nog vill ha något från en vanerökare som är uppe i två paket om dagen.
Men fy så fruktansvärt, sånt trodde jag verkligen inte hände. Donotionsrådet försäkrar en ju om att man inte ens får aktualisera frågan innan personen faktiskt är avliden. 😦 Det lär vara olagligt.
http://www.donationsradet.se/forprivatpersoner/fragorochsvar/omvanligafarhagor/Sidor/default.aspx
Jag fortsätter i vilket fall att stå med. Och hoppas att detta hör till de yttersta ovanligheterna…
Sitter mest här och ler nu. Du gjorde min morgon! Vilken mysig samling levnadsord 🙂
Sannerligen värt att beakta!
Trollets mamma – strålande
Karibien – fint
Plastfarfar – säger som Malin, det måste varit ett undantagsfall, vilket inte gör det mindre beklämmande
Malin – fint
Fiffi – ja, de kändes sköna
Robban – ja, verkligen