Skafferiet som misstrodde mig

Trots en tilltagande hunger på vägen hem var jag bestämd. Jag skulle inte falla till föga och låta en snabblagad hämtlösning föda mig idag.

Jag skulle laga nyttig mat.

När jag öppnade skafferiet började alla påsar och burkar på hyllorna unisont att vråla en gammal slagdänga som Moz brukade sjunga: You’re the one for me fatty.

”Jag tänkte hålla nere GI-nivån rätt rejält”, sa jag.

Innehållet i skåpet började skratta. Vetemjölspåsen skrattade så mycket att den exploderade och dränkte stora delar av sina vänner i ett fint, vitt lager.

”Jag menar allvar”, sa jag.

Skratten tystnade.

”Vem fan tror du att du är”, sa ett paket lasagneplattor. ”Nu skickar du ner mig med en fet sås och alldeles för mycket köttfärs, fixar fyra portioner och äter upp minst hälften i kväll.”

”Nej, ta mig”, sa ett paket cous-cous. ”Och skit i portionsangivelserna, de är anpassade för anorektiker. Maxa mig, du vet att du vill.”

Jag sträckte mig in och plockade ut ett paket mathavre.

”Ge fan i honom, han har aids”, sa ett paket jasminris. ”Ta mig istället. Tänk dig klibbigt ris och …”

”… friterade räkor, som har massor av underbart ströbröd”, pep ett litet paket med just ströbröd.

”Ta mig”, ropade vetemjölet. ”Nej, mig”, skrek ströbrödet. ”Gör scones av mig”, sa vetemjölet och knuffade undan ströbrödet.

”Lax på en färgglad grönsaksbädd blandat med mathavre och toppat med färska örter och nypressad citronjuice är kvällens meny”, sa jag.

”Gör det då, idiot. Du kommer snart tillbaka”, sa cous-cousen. ”Snart vill du nå en nivå där din vikt är lika med GI-värdet och då väntar vi här, hahaha.”

Mjölet och de andra föll in i skrattet när jag stängde skafferiet med dunkande hjärta. Jag tittade på mathavret och den lilla påsen darrade.

”Får jag stå på bänken framöver, jag är rädd för vad de gör med mig om jag återvänder”, sa påsen.

Jag nickade och lagade god mat som mamma hade applåderat. Inte ens vrålet om ”din stinkande femtekolonnare”, från de ostbågar jag kvällen innan hade förpassat till soppåsen störde.

… men, just nu är mitt skafferi overkligt tyst. Nästan lite för tyst.

 

5 reaktioner på ”Skafferiet som misstrodde mig

  1. Åsa – exakt, kan dock säga att skafferiet hånflabbade när jag kom lite på örat igår.

    Robban – thanks

    PN – det var otroligt gott, faktiskt – jag är överväldigad …

    Knockando – tackar och bugar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s