På vägen hem hamnade jag på en rätt suspekt spelklubb. Ett gäng gräsänder spelade poker under Dämmebron i Gårda. De var tämligen rutinerade korthajar och deras offer var en spelmissbrukande igelkott.
Den lille igelkotten hade ett heluselt pokerfejs. Så fort han hade en bra hand började nosen darra och så sörplade han lite mjölk från fatet. Nu ska inte igelkottar dricka mjölk, men det glömde lämpligt nog gräsänderna bort.
Med andra ord – kotten förlorade hand efter hand och till slut var han barskrapad.
”All in”, sa han.
”Men, vad har du kvar”, sa gräsänden som dealade.
”Mina piggar. Jag satsar alla mina piggar. Jag har 5300 stycken, de kan vara värda några spänn, va?”
Änderna nickade och delade ut korten. Igelkotten försökte förgäves dölja sitt leende. Han bytte inga kort och tre av de fyra änderna lade sig. Triumferande lade igelkotten ut sina kort: ”Kåk, knektar och åttor.”
Hans små tassar började raka åt sig högen med pengar, fallfrukt och andra värdefulla saker, men då harklade sig den sista anden och bredde ut sina kort på marken. Igelkotten bleknade.
”Straight flush”, sa anden. ”Hit med taggarna.
Igelkotten suckade och började fumla med dragkedjan. Änderna gapade av förvåning. Snart hade igelkotten tagit av sig overallen och lämnade över det taggförsedda klädesplagget.
”Men, du är ju bara en ytterst liten minigris”, sa en av änderna.
Minigrisen nickade. ”Jag är en cross-dresser. Har alltid velat vara en igelkott.”
Änderna tittade på taggarna. En av dem trampade försiktigt på dynan med sin simhud. ”Hallå, de är ju inte ens vassa, vad är det här?”
”Överskottsbolaget”, sa minigrisen och lunkade iväg. Jag visste det inte då, men han skulle senare under kvällen klä ut sig till pensionär och förgäves försöka planka ombord på Stenabåten med fickorna fulla av falska enkronor till spelautomaterna.
Kvar på platsen stod gräsänderna.
”En pyrrhusseger”, sa en av dem. De andra nickade och så hoppade de ner i vattnet och gled sakta bort mot Valhalla.
Word up, Anjo 