Trots en del magplask på blinddejter tog jag mod till mig igår igen. En kompis sa att han kände en tjej som hette Jane och hon borde passa mig. Så, jag tog på mig finaste skjortan, finaste leendet och finaste skorna. Vi möttes i en hotellbar. Det gick inget vidare.
”Anjo”
”Jante”
”Jag trodde du hette Jane?”
”Nej, Jante. Berätta lite om dig själv.”
”Jaha, jag heter Andreas och jag jobbar som copywriter på en stor reklambyrå.”
”Du ska inte tro att du är något. Fortsätt.”
”Ööh, på fritiden gillar jag att umgås med mina nära kära och försöker vara en bra människa.”
”Du ska inte tro att du är lika god som mig. Fortsätt.”
”Eh, jag gillar att läsa böcker, och …”
”Du ska inte tro att du är klokare än mig. Fortsätt, berätta mer om dig själv.”
”Jaha, jag är ekonom i grunden, men tröttnade på siffror för länge sedan.”
”Du ska inte inbilla dig att du är bättre än mig. Vad pluggade du?”
”Ja, som sagt. Jag gick på Handels.”
”Du ska inte tro att du vet mer än mig. Var bor du?”
”Min lya ligger i Olskroken, det är en tvåa med …”
”Jaja, du ska inte tro att du är förmer än mig.”
”Det gör jag verkligen inte, jag …”
”Du duger ändå inte till något.”
”Jag försöker bara vara en glad människa, som älskar, ler och skrattar.”
”Du ska inte skratta åt mig, fattar du det?”
”Men, det gör jag inte. Jag är bara en vanlig, hygglig kille.
”Du ska inte tro att någon bryr sig om dig.”
”Min familj älskar mig och jag älskar dem. Du kanske skulle vara lite mjukare i din stil, Jante?”
”Du ska inte tro att du kan lära mig något.”
”Det här funkar inte. Adjö.”
”Vänta, Anjo. Kan vi inte ses igen? Jag tycker att vi fick lite kemi här.”
”Visst. Ring mig för 8-10 år sen, så svarade jag kanske.”
Jag gick. Singel. Inte grus.
Word up, Anjo 
Singel, inte grus. Fantastiskt! 😀
Jag gillar också just den frasen. En av mina favoriter när jag beskriver mig själv 😀
Att gå på blinddejt är modigt. Väldigt modigt.
Ja, och ibland blir det väldigt galet 🙂