Vacker helg

Det silverfärgade håret var välkammat
Kappan klanderfritt knäppt
Hon stod vid kyrkogården igår
Vemodigt omfamnande en krans
Hon var kanske jättegammal
Hennes ansikte så utsökt fårat
Kärleken hon bar i kransens form
Saknade allt vad rynkor heter

Senare när mörkret föll
Ja, föll – för igår segrade inte mörkret
Då gick jag längs gravarna
Marschaller berättade livsöden
Lyktor lös upp hågkomstens stund
Tusentals flammande punkter
Det var en stjärnhimmel på jorden
En kyss som viskade vi ses till de saknade

Idag är staden nästan olidligt vacker
Gulblekt här och där, som gamla foton
Fast, kristallklar i överlämningens tid
Hösten ebbar ut och blir till vinter
Jag andas ut livlig och tillförsiktig rök
Det är kallvarmt om benen
Några övergivna pölar har tunn is
Löven kurar i flockar längs vägen

Gårdagens lyktor är slocknade
Marschallerna bara tomma skal
Men stjärnhimlen på jorden fotograferades
Och projiceras över oss alla i natt
Vi somnar under minnets ljussken
Vandrar i drömmen med våra finaste
Som väntar på oss
Någonstans, hur länge som helst

Solen lyser över mig idag
Jag går längs förmiddagsgator
Det är kallt, men så otroligt varmt
Vill frysa tiden, just i detta nu
Vill måla ögonblickets harmoni
Det är en vacker, vacker helg
Hennes hand fattas förstås
Men, ändå … herregud, vad vackert