Mina förbrukade tidningar, bevisen på mitt temporära tillbedjande av halvfabrikat, snabbkonsumerade genvägar till middagar, konservburkar och annat skulle i morse förpassas till återvinningsstationen.
Vid pappersluckan stod en man och grät. Han tittade på ett mjölkpaket och snyftade när han kastade in den i behållaren. ”Jag minns när jag drack dig. Hur jag njöt av föreningen mellan dig, blodpuddingen och lingonsylten. Farväl.”
Vid plastbehållaren kryllade det av getingar, vilket sällan sker när det är minusgrader. Det här var dock satans jävla getingar. Någon av dem hade tydligen kommit över ett restlager med små, små rockar och därför överlevde de kylan. Och, med tanke på hur grilska de är när det är varmt och soligt kan ni ju tänka er hur jäkla jobbiga de var nu när de höll på att förfrysa gadden.
En kolhydratrik sångare stod och skrapade av lite kvarlämnad kebabsås från sina pizzalådor och sjöng högt och oljudligt Du får ingenting ta med dig dit du går samtidigt som han skyfflade in lådorna i behållaren.
Vad som verkade vara en filosof stod och tittade på en flaska. ”Vad händer med dig när du färdas in i detta mörker som väntar? Förs du in till ett nytt och okänt mikrokosmos? Må du bli en supernova”, sa han och släppte ner i flaskan i behållaren, vilket åtföljdes av ett kras.
”Det var som fan”, sa filosofen och tog fram en ny flaska, varpå han sa exakt samma sak som förra gången. Jag insåg att det inte var Aristoteles som stod där och vinglade. Möjligen Plakaton.
En för solbränd kille med för tjock guldlänk, för uppknäppt skjorta, för blonderat hår, för överdrivet tränade armar, för fula joggingbyxor och för vita tänder stod och flinade mot mig när han vräkte ner tomma förpackningar i pappersbehållaren.
”En blu-ray från B&O, en ny iPad, en ny 3D-teve på sextitvå tum, en kitchen-aid, ett set med Globalknivar … det var veckans köp, det. Vad har du köpt? Lättmjölk och lite böcker från Adlibris, du är inte så rik, du”, sa han med en för överlägsen svada.
”Materialism är inte vägen till lycka”, sa jag och antog min mest buddhistiska framtoning. ”Hur ser ditt inre ut? Har du ett rikt inre liv?”
Han gapade, drägglade, försökte säga något, hötte med näven och så exploderade han, bokstavligt talat. Jag dränktes i artificiella kroppsdelar. Kanske var hans inre liv inte rikt, men magsäcken av bambu och revbenen av rågummi hade nog kostat en del. Jag sopade ihop det som återstod av discokulan till man och hällde ned det i behållaren märkt med texten Ja, men herregud!
Sen gick jag hem och passerade den gråtande mannen som tittade på en tom förpackning. Den hade innehållit panerade kycklingnuggets. ”Vilken kväll det var. Vad fint vi hade det”, hulkade han fram.
Att sopsortera i Olskroken är i sanning ett äventyr.
Word up, Anjo 
Hm, du skriver att getingarna är grilska. Jag säger griska men jag tror att vi menar samma sak, argsinta och irriterande, påträngande. Eller har du en annan betydelse på ditt grilsk?
Nope. That’s it. Kan till och med vara ytterst lokalt (kompiskretsen)
Nej, jag tror inte att det är bara i din kompiskrets man säger grilsk.
Och om jag inte är helt ute och seglar (vilket jag faktiskt aldrig gjort i bokstavlig bemärkelse) så är vi uppväxta i hyfsat samma dialektala område och det var därför jag funderade.
Hemikring kunde man får höra att ”den där pôjken är allt grisker å sej”.
Hehe, dialekter är underbara.