Nätterna
är som alla sorgsna refränger
i alla låtar
jag någonsin hört
men aldrig
velat vara en del av
Spegelbilden
visar inte vackra bruna ögon
och mjukhet
utan en av onda rakblad
sönderskuren
visshet om min morgondag
Torsdagsorden
som ska släta över smärtan
är salt
och bildar var under
en sårskorpa
bortsliten utan pardon
Vankelmodet
som jag bär med mig
tynger ner
min trötta blick
och jag ser inte
att alltid vacker jag är
Frågetecknen
reser bakåt i en tidsmaskin
och öppnar allt
som jag inte
vill ledsen vara
över nånsin mer
Tröttheten
somnar bort vemodet
några timmar
men blir sen
en del av allt
som förlamar mig
Hjärnan
vet att solen tagit kölapp
och vill mig
allt varmt
och sparat en
särskild sommardag
Hjärtat
hör att sorgens slag
ändå är slag
som för mig
likt drivved
mot mitt vattenfall
Själen
är en taskigt tråcklad struktur
som lider
och pendlar
mellan förbryllan
och trotsig tro
Stegen
är tyngre än alltid förut
när jag rusar
framåt
för att slita bort
spindelnätet
Hoppet
och hopplösheten är syskon
i varje konflikt
till tanke
under dagar
som inte går
Närhet
är en total frånvaro
och jag ser att
jag är en pojke
med en ouppblåst
heliumballong
Himlen
längtar mina små ögon till
och färden
åt andra hållet
där den tyngsta veckan
aldrig är igen
Word up, Anjo 
Nu dog jag en smula. På det bra sättet. På det ypperliga viset.
Jag vet inte om du skriver på en skönlitterär bok eller en diktbok. Men det jag vill ha sagt är, skriv båda!
Och jag ställer mig bara under colour och nickar… Jag fastnade här först för din surrealistiska finurligheter…. Men när du diktar… så rör du vid hjärtat på ett sätt som är direkt behagligt
Du fick mig att hålla andan en stund.
Du skriver så vackert.
Tack.
*håller om*
lutar huvudet mot din axel
den tyngsta veckan är över
tack
för att du delar med dig
och tack
för att du trollar med orden
jag hoppas att ordtrolleriet
får dig att må bra
ända längst in
Colour me complete: Tusen tack. Det är enormt snällt sagt av dig. Och, det är faktiskt vad jag försöker med 🙂
Åsa: Tack. Väldigt mycket tack.
Jo: Tackar.
Karibien: Orden är min balsam när jag är som ledsnast. De hjälper alltid.
Vill så gärna blåsa upp din heliumballong.
Tack. Det hade varit fint om den blev uppblåst snart.
*kramar om pojken med de vackra bruna ögonen
Tusen tack.