Himlen är hans

Jag vaknade ur en dröm och föll rätt in i en tanke.

Vi stod bredvid varandra, jag och en liten pojke. Han tittade på mig och sa:

”Om himlen var min skulle jag varje natt fylla dess mörker med glimrande stjärnor som flämtade fram ljus. Små fyrar på det svartaste havet. Och om himlen var min skulle jag varje morgon låta en modig soluppgång sudda bort mörkret och ge alla nytt hopp.”

”Men, så är det ju”, sa jag. ”Sån är natten och morgonen.”

”Då är himlen min”, sa pojken.

Och jag hade inget att invända.

2 reaktioner på ”Himlen är hans

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s