Gud diggar inte snön i Göteborg

Det föll en bra dos snö över staden i natt. Barnen var glada och tindrade där de åkte omkring i kvarteret, sittandes i pulkor drogs de till nästa backe av sina föräldrar. Åtskilliga barn hade så rosiga kinder och själar att de lät föräldrarna stanna till och prata med andra vuxna i minst 20 sekunder innan de slet fram sina oxsvanspiskor och vrålade ”framåt”.

En som inte var glad var världens skapare. Han var för stunden i Göteborg och tittade bekymrat på sina lågskor samtidigt som han slog ett nummer på sin iPhone och lät högtalaren gå på.

”Välkommen till himlen, det är lördag och vi har stängt för …”, började en röst.

”Sila snacket, Sankte Per, det är jag.” Det blev tyst i luren i några sekunder. ”Öh, hej chefen. Jag trodde det var en sån där telefonsäljare.”

”Hör på, Per. Jag är i Göteborg och det har fallit en decimeter snö i natt.”

”Inte för att vara en besserwisser, men det är faktiskt 15 centimeter”, sa Sankte Per.

”Jag vill minnas att jag godkände 15 millimeter”, sa Gud. Konstaterandet ledde till en flämtning och ett febrilt knackande på en dator i andra änden av luren.

”Herregud, Herre Gud. Det har blivit fel”, sa Sankte Per.

”Det är fullständigt uppenbart. Mina skor är förstörda och Göteborg är för vitt. Det här ingick inte i mina planer. Jag vill att du rättar till felaktigheterna med att fixa till +3 och åtminstone 40 mm regn det närmaste dygnet.”

”Det kommer att skapa rejält kaos i kollektivtrafiken, chefen.”

”Per, jag är i Sverige. Landet Lagom, du vet. Här ska det vara mellan +19 och +21 grader, någonstans mellan lätt bris och bris, soligt utan att vara molnfritt och så vidare. Faller ett av de kraven, då blir det kaos. Då stannar tåg, bussar, spårvagnar utan någon egentlig anledning. Allt i samhället krackelerar så fort det avviker från lagom. Allt, med undantag av TV4:s evighetslånga reklamavbrott.”

”Men, jag har redan dealat med yr.no och SMHI och sålt in 4-6 mm regn.”

”Är du mest orolig för att få ett samtal från en statsanställd meteorolog i Norrköping och hans hurtiga kollegor i Oslo eller ett bistert utvecklingssamtal med mig?”

Det var tydligt att Sankte Per kände sig illa till mods, för det flämtade till i luren.

”Jag ska göra som du säger. Det ska regna rejält, jag lovar.”

”Bra”, sa Gud. ”Nu åker jag till den där avspänningskonferensen i Brisbane för att försöka få Djävulen att slappna av lite de närmaste åren. Jag har lovat honom sol, bra surfväder och paraplydrinkar på stranden.”

”Eh, du fick inte mejlet från mig i förra veckan, va?”

”Nix, har Djävulen ställt in?”

”Nej, men vi gjorde en liten felleverans till. Det är totalt regnkaos i Queensland. Delar av Brisbane ligger under vatten.”

”Aj då”, sa Gud. ”Styr om Djävulen till Maldiverna illa kvickt.”

”Det är nog lite för sent för det, Gud. Han åkte till Australien lite tidigare, blev förbannad och nu ringlar det giftormar lite överallt i staden. Han lämnade ett meddelande via sms igår att du, Jesus, himmelen och i stort alla andra kunde dra vart som helst utom åt helvete, han vill nämligen inte träffa dig alls. Han är superarg.”

”Superarg? Skit, det har han inte varit sedan vi skulle äta picknick i Schwarzwaldskogen 1347 och jag glömde att ta med dessert.”

”Var det då han släppte loss digerdöden i Europa?”

”Ja”, sa Gud.

”Åh, jösses”, sa Per i luren. ”Det här kan bli allvarligt. Kan det bli ännu värre när han hämnas den här gången?”

”Det har redan börjat”, sa Gud och lade på luren. Han tittade med tom blick mot en reklamtavla på andra sidan vägen. Med tyst, tyst röst suckade han än en gång ”det har redan börjat”.

Jag följde hans röst och flämtade till av skräck när jag såg innehållet på tavlan. Postkodlotteriet var tillbaka – större än någonsin.