Skatteverket, systemet och ondskan

Jag fick det här i brevlådan igår.

Det lät väldigt oskyldigt, men så läste jag följdfrågorna som skulle besvaras:

• Vad har du på dig?
• Fantiserar du om både män och kvinnor?
• När förlorade du oskulden?
• Har du gökat på en sommaräng någon gång?
• Gillar du cunnilingus?
• Tar du på dig själv i duschen?
• Har du deltagit i en S/M-orgie någon gång?
• Gillar du dominans och bondage?
• Har du skrikit Ernst Kirchsteiger samtidigt som du når ditt klimax?
• Har du tillfredsställt dig på jobbet?
• Vill du någon gång hångla med en skäggig tant?
• Hur många gånger klarar du på en natt?

Förbluffad, chockad och äcklad funderade på om jag skulle skita i det här, men så insåg jag att jag är laglydig och bestämde mig för att svara. Jag vågade inte göra det online utan ringde talsvaret. En hes mansröst guidade mig. När jag besvarade den sista frågan med ordet tillräckligt hördes bara: ”Hehe … Tack för samtalet. Perfekt.”

”Är det här verkligen ett talsvar, det där lät inte förinspelat”, sa jag. I samma stund bröts samtalet. Jag slog upp telefonnumret på hitta.se och insåg att numret inte gick till Skatteverket utan till Stoffes statistik AB.

Märkligt, tänkte jag, men slog bort tankarna och gick till Systembolaget för att köpa en kasse öl. När jag knappat in koden stod följande i terminalen: Hur många öl kan du dricka utan att tappa förmågan?

”Vad fan är det här”, sa jag till kassörskan. ”Jag tänker inte svara på det.”

”Då blir det inga öl”, sa hon.

Jag skakade på huvudet, knappade in en siffra (tagen ur luften, men ändå), varpå terminalen fortsatte med att i tur och ordning fråga mig om min längd (jag fyllde i 182 cm, vilket fick maskinen att blinka konstigt och kassörskan att spärra upp ögonen), snittid innan det går för mig, hur många partners jag har haft och vilken ställning jag föredrog (jag drog till med klätterställningen, vilket returnerades som ett ogiltigt svar och jag fick istället titta på en affisch som hängde i kassan och göra mitt val).

Därefter fick jag mina öl och gick hemåt, efter att ha noterat det nummer till kundtjänst som stod på betalterminalen. Jag ringde upp, men när en märkligt bekant och mycket hes mansröst svarade lade jag på, skrev in numret på hitta.se och mycket riktigt – det gick inte till Systembolaget utan till Stoffes statistik AB.

”Vem fan är Stoffe”, tänkte jag och googlade på hans företag. Det vimlade av varningar på nätet. Tydligen var det ett bolag som utåt sett var ett respektabelt statistikföretag i kronans tjänst, men som egentligen samlade in extremt personliga fakta och sålde dessa till TV4 för att kunna rikta deras tv-reklam ytterligare.

Jag kröp ihop i fosterställning. Tårarna kom och jag kände mig paralyserad av fruktan. Mitt mest privata var nu i ondskans ägo. Allt var förlorat. ALLT.