Jag tänker leva tills jag dör

Jag tänker leva tills jag dör.

Obegränsat som jag,
så jag har ritat mina gränser.

Allt började den där dagen
då en tjuv frågade mig om tid.
I hans oskyldiga brev,
dolt i det osynliga bläcket,
fanns den verkliga planen.

Jag sa nej.

Och, jag lovade inte för mycket,
när du bad om mitt stöd.
Inga för stora ord
som tyngde ned mig
av skäl som aldrig fanns.

Jag sa som det var.

Vi skrattade gott och länge
åt minnen från förr och nu.
Men jag valde bort
de sluddriga timmarna
vi ändå aldrig minns.

Jag gick hem när jag blev full.

Det som fick mig att sjunka
var mjuka fåtöljer på fiket.
Vi drack café au hopp
och sanndrömde oss hem
istället för bort som förr.

Jag kramade dig för att du är min vän.

Soffan var min viloplats igår,
vad spelar väl en dag för roll?
Ibland är inga planer bäst
för då kan man inte
bli försenad alls.

Jag var skönt bakis hela dagen lång.

Det finns ingen tid att vara upptagen
på fel sida gränsen.
Jag är obegränsat rik,
oförmögen att förlora
det jag äntligen tror på.

Jag tänker leva tills jag dör.

 

3 reaktioner på ”Jag tänker leva tills jag dör

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s