Göteborgs politikerdagis – åh herregud!

I mitt ständiga sökande efter att lära mig förstå hur människor fungerar besökte jag i morse Göteborgs politikerdagis. Det är där våra folkvalda sitter mellan mötena. Den här dagen hade den milda dagisfröken samlat de små politikerna i en liten ring.

”Vi ska leka lite. Vad sägs om frågor och svar”, sa hon. De små politikerna i ringen jublade, ett kommunalråd sa att det här det roligaste som fanns och en annan sa att han älskade fröken.

”Om du ska ut i regnet och leran, vad tar du för skor på dig då?” Frökens fråga fick politikerna att tänka efter. Utredningar tillsattes bums.

”Vi gör det lite enklare. Tar ni rejäla svenska gummistövlar eller handsydda italienska skor?”

Politikerna skrattade och skakade på huvudet innan de ropade gummistövlar i en blocköverskridande kör.

”Nästa fråga”, sa fröken. ”Om ni har 40 äpplen och vill att alla ska äta av dem varje dag, hur är det då om 11-12 stycken av äpplena är ruttna och ibland får man inte ens smaka på äpplena eftersom ni inte tar fram dem?”

”Uruselt”, ropade en politiker. ”Det går ju inte”, sa en annan. ”Den som köpt de äpplena är nog dum i huvudet”, sa en tredje. ”Egentligen borde man ha minst 50 äpplen, så att alla verkligen kan njuta av dem”, tyckte en fjärde. ”Ska man sälja äpplen måste man ha äpplen, annars sviker man”, föreslog en femte.

”Kan man förstå att folk väljer bort äpplena och inte förstår varför man ska betala för dem”, sa fröken. Politikerna skrek ja med unison röst.

”Så bra”, sa fröken. ”Tänk nu att äpplena och de italienska skorna egentligen är de där spårvagnarna ni har köpt från Italien. Förstår ni då att folk tycker att ni är klantiga små rumpor?”

Politikerna slutade skratta och bröt ringen. ”Om bara 12 av 40 är kassa, tycker jag att det är rätt hyggligt, faktiskt”, sa en. ”Exakt”, sa en annan. ”I stort sett är det ett bra köp, man kan inte räkna med att allt fungerar jämt”, sa en tredje.

En av dem hötte med knuten näve mot fröken. ”Vad vet du om spårvagnar, du är bara en liten pedagog och det känns som om vi borde dra ned anslagen till det här dagiset.”

”Bra sagt”, sa en annan politiker och så kramades de folkvalda och klappade varandra på de små ryggarna. Sen ställde de sig i en klunga och viskade lite innan de vände sig mot fröken och mig. En av de små politikerna harklade sig och sa:

”Det är kommunfullmäktiges åsikt att spårvagnarna i Göteborg fungerar klanderfritt. Hacken-klacken, får ej ändras. Låt stå.”

… och med de orden lämnade politikerna dagiset och satte sig i sina tjänstebilar. Deras bensinslukande monster, vars rutor var tonade åt båda håll för att behålla illusionerna, susade snabbt förbi de ungefär 70 procent av de italienska vagnarna som faktiskt hade tagit sig ut i trafiken och nu deltog i ett av kollektivkollapstrafikens sedvanliga jättestopp i Brunnsparken.

Allt var som vanligt i Ankeborg.