Igår såg jag en grävmaskin som stod vid ett stup och tänkte kasta sig ut. Jag fyllde givetvis igen hålet så att stackaren skulle leva ännu en vecka.
Ni ser ett barrträd, jag ser en taskigt fotograferad, men skickligt maskerad trollkarl med slokhatt.
Varför har den här grävmaskinen spärrats in i ett underjordiskt fängelse? Vad har den gjort (förutom att ha förintat ett daghem på Danska vägen)? Jag öppnade förstås gallergrinden, startade maskinen, lade i en växel och knuffade den i riktning mot Redbergsplatsen (finns tyvärr inte på bild).
Alla gillar IFK Göteborgs nya bortaställ, den här frusna stolpen fick det i vantform.
Det börjar bli ljusare, men lyckligtvis har inte alla vårens färger dundrat in samtidigt med ljuset. Om så skett hade vi förmodligen dött av lycka. Men, vissa färger piggar alltid upp, t.ex. brandgult.
I övrigt; blöt avtackning av kollegor, Tranquilo, 7:ans, kall nattpromenad, köp av hönökaka på Preem för sent, fotboll, Paddingtons, soffhäng, romanskrivande, fika med en av de verkligt bra människorna i mitt liv på ett sisådärcafé, familjekalas med smörgåstårta och närkontakt med en åtta månader ung grabb vars blöja luktade som något som dog på medeltiden …
Avslutningsritual: Bones, romanskrivande, kanske ett blogginlägg värt namnet och en kopp te modell större.
Word up, Anjo 
Mja fast hönökaka på Preem? Näe. Fejk väl?
Jag köpte absolut Hönökaka där. Hittade paketet i skafferiet i morse, ännu en triumf för konserveringsmedlen.