Fan, vad jag saknar dig.
Våra vansinniga och lustfyllda lördagkvällar.
När jag begärde dig, krävde dig och fick dig.
Snabbt, hetsigt, kladdigt och så jävla förlösande varje gång.
Förspel?
Knappast, jag bara slet av dig dressen.
Slukade dig utan pardon.
Slickade i mig allt som var du.
Efteråt?
Det gick alltför snabbt och sen var du borta.
Jag var tillfredsställd.
Och nästan äcklad över den blinda hetsen.
Jag ville lämna dig.
Men, lusten kom tilbaka.
Begäret, det där jävla måste ha dig.
NU!!!!
I soffan.
På köksbordet.
I sängen.
I bilen.
Var som helst.
När som helst.
Begäret.
Och så kom du.
RITSCH!
Inget i vägen.
Pang på.
Jag sa nej till dig för två månader sen.
Vände dig ryggen.
Vi var bara lust, inte kärlek.
Jag förtjänar bättre.
Herregud, jag betalade för att få dig.
Och, det gjorde mig inte vacker.
Fast, när du försvann ville jag ropa:
VI SKITER I DET HÄR
och
KOM TILLBAKA, JAG MÅSTE HA DIG!!!
Jag höll tyst.
Jag håller tyst.
Trots att jag inte har fått nåt på hela året.
Jag saknar dig, men vi ses inte mer … såvida jag inte blir 80.
Hoppas du har det bra, älskade lilla ostbåge.
Word up, Anjo 
Finns inget som kan uppta så mycket tid som begäret..av något man inte kan få…
Jag vet hur det känns… Du får köra lite LCHF så ska du se att suget går över.
Och nej, jag håller med – det heter fan INTE ostkrokar!
Det finns värre lustar och begär. Och det finns små påsar när åtrån blir för stor.
Jag fick ståpäls av texten och jag läste in en massa annat än längtan till ostbågar. Fantastisk text.
Och jag håller med, det heter absolut inte ostkrokar.
Bittan – där har du en poäng, verkligen. Jag önskar dock att man kunde skippa en del av de tankarna.
Jo – LCHF och jag kommer aldrig att hända, däremot kan jag lätt fortsätta med ett minimalt intag av skräpmat. Jag är otroligt förtjust i bl.a. pasta, så det är inget alternativ 🙂
Den hemska tvillingen – att köpa en liten påse hade fått mig att känna mig som en knarkare som inte riktigt kan släppa taget
Colour – jag förstår inte vad du menar nu 😉