Det är tråkigt att vara sjuk, men idag steg min feber lite annorlunda. Jag väntade ett finfint tillstånd i brevlådan och när posten kom sprang jag dit och hittade ett brev från Polismyndigheten.
”Din begäran har avslagits. Du skall omedelbart nedmontera din luftvärnspjäs från balkongen. Brottet du vill beivra är att betrakta som förargelseväckande beteende och ej belagt med dödsstraff medelst granatbeskjutning”, läste jag innan jag besviket knycklade ihop brevet och sjönk ihop på hallgolvet.
Hela vintern har jag plågats av ett gäng blottare här i kvarteret. Inte nog med att de motbevisar sambandet kyla och små genitalier, de har dessutom jetpacks på ryggen och kan när som helst dyka upp utanför mitt fönster, elakt flinande och visandes såväl druvor som annat. Min lust att äta rotfrukter och då särskilt palsternackor har kraftigt förminskats efter att ha tillrett en gratäng samtidigt som något knackade på min ruta.
Allt jag ville var att jag skulle få skjuta ned dem, men icke då. Fast, vad trodde jag egentligen? Det här jävla landet är så moraliskt bankrutt. Vargar ska vi skjuta i parti och minut bara för att det är kul, men blottare som flyger mellan husen och visar slangen så att hederliga skattebetalare far illa – de får fortsätta att dingla omkring.
Emigrationen rycker allt närmare.
Word up, Anjo 