Sista (?) gången jag föll
var rymden
så annorlunda
Kanske
för att den saknade
hårda asteroider
Och
kalla saturnusringar
som gör så ont
Jag bara
föll,
föll,
föll
och föll
Omgiven av stjärnor
som var glada fotoblixtar
föll jag
Det togs nya bilder
och jag behöll färgen
och log hela tiden
Du
(vem du än är):
Ta min hand
Fall med mig,
upp eller ned,
vart som helst
Jag lovar
att vi aldrig landar
… snett
Fan, vet om vi landar
överhuvudtaget.
Word up, Anjo 
Om du kommer på grejen.. Låt mig få veta! Jag tänker göra samma. Anyday.
Skulle gärna ge mig på att inte landa hårt och få skrubbsår som dessutom blir infekterade och fula och lämnar ärr.
INGEN vill landa när man väl tagit sig upp..hääärligt när det händer..hellre snart än senare :))
Suckar lite hänfört
JCMAS – Lovar, skrubbsår är inge’ bra
Bittan – ja, det får gärna hända snart
Åsa – äsch 😉
Oj. Helt tagen. Fint.
Tusen tack, Colour