Vidunderkraftverk

Vindkraftverk i all ära, men entreprenören jag träffade idag hade verkligen kommit på en alternativ energikälla.

”Det är vidunderkraftverk”, sa han. Naturligtvis pratade han bred skånska och samtidigt så svepte han stolt med händerna över ett jättelikt fält med, det måste erkännas, oerhört stillastående vidunderkraftverk.

”Det händer inte mycket”, sa jag.

Han skakade på huvudet, såg lite småsorgsen ut, och sparkade i myllan med sina Tretornfötter. ”Det flyger inte förbi så många vidunder som kan sätta fart på kraftverken, nej.”

Sen sken han upp. ”Fast om Godzilla, ett gäng vampyrer, Dracula himself och lite småjävlar far förbi, då jävlar blir det fart – och det är jättebra för då behövs massor av ström. Ingen vågar väl släcka lampan när de är ute och far.”

”Men, tänk om det aldrig händer, då har du byggt allt det här i onödan.”

”Ja, fast då vågar jag i alla fall släcka lampan när jag går och lägger mig.

”Så, du är inte rädd för monster i garderoben”, sa jag.

Han skakade på huvudet. ”Jag hade ett monster i garderoben, men han kom ut ur garderoben och rymde med monstret under sängen, förbannat trevliga grabbar, så missförstådda, men egentligen bara vackra.”

”Så, ingen kommer fram i mörkret och så hemma hos dig?”

”Jo, Jon Blund kryper ned till mig varje kväll och även om jag gillar pigor, så måste jag säga att han är hemskans bra i sängen, men han är aldrig kvar när jag vaknar.”

Skåningen tittade på sina vidunderkraftverk, jag gjorde detsamma … och, minsann var det inte lite rörelse där?

”Ett vidunder”, sa jag.

Mannen skakade på huvudet. ”Jag måste finjustera lite, det där var bara Dumbo som flög förbi. Han är inget vidunder, han är bara rolig.”

Jag backade försiktigt undan och gick därifrån, vände mig om en sista gång och såg hur skåningen lät axlarna sjunka och sparkade lite besviket i jorden samtidigt som han dystert skrek: ”Komsi, Dracula, komsi …”