För att söka svaret på denna otroligt viktiga fråga cyklade jag till himlen efter jobbet idag. Jag hittade Gud i trädgården. Han beskar buskar och verkade rätt nöjd med saker och ting.
”Nej”, svarade han. ”Det finns ingen plats för dem i himlen. Här är lugn, frid och stillhet. Ingen bryr sig om deras bilder och det finns inga sopor att rota i, alla skandaler och sådant lämnar människan kvar på Jorden. Himlen är inte för paparazzi.”
Jag tackade för svaret och bestämde mig för att fråga Djävulen vad han tyckte om att ha dem springandes i helvetet.
”Här finns inga paparazzi”, sa Djävulen med äkta förvåning när jag frågade. Han satt på sin veranda och kastade pil på olyckliga själar. ”Alla här är våldsverkare, otuktsmän, tyranner och bastarder. Tror du verkligen att paparazzibilder på dem i komprometterande situationer skulle göra till eller från? Nix, helvetet är inte ett ställe för paparazzi.”
Förbryllad gick jag därifrån. Vart tar paparazzi vägen när de dör? Så, hörde jag ett tumult och cyklade dit. I Limbo var de, alla fallna paparazzi.
De försökte hoppa upp och plåta över himlens murar och kröp omkring i leran kring helvetets portar för att få en bild till, en bild som skulle ta dem någonstans. Men, inget hände. Bilderna blev antingen helt vita, eller för mörka för att avslöja något, och alla paparazzi fortsatte sålunda att vandra planlöst och själlöst i Limbo.
Det var exakt som deras tid på Jorden. Frågan är om de ens förstod att de numera också var kliniskt döda …
Word up, Anjo 
Stackare .. Endast de fördömda själar som kan se deras konst .. Men oj vänta, inte ens det var skillnad 😉
Haha… mycket bra. Men jag har hört att papparazzis bara blir till lite blå rök när de viker hädan.
Kanske en kamerablixt, till och med …
”Tog han en bild, eller dog han?”
”Vet inte”
”Okej. Whatever.”