Jag famlar i ljuset

jag förvånas över bristen på mörker
blundar en stund för att hitta det
men tröttnar och öppnar ögonen
bara för att bländas av ett enormt sken

jag famlar i ljuset
utan mållöshet och meningslöshet
snurrar som en dervisch
fast utan det religiöst mystiska

fenix sjunger och vingarna virvlar runt mig
jag är bara ett mänskligt mysterium
vimmelkantigt lycklig och förlorad
i ljuset
utan att något har hänt egentligen

hon som är du
fortfarande en stjärna jag inte når
och i mina drömmar istället för i min säng

och ändå
fenix
men inte för en dag

jag virvlar
i ett stigande tonläge
mot crescendo
rusar mot himmelen

notera att den här texten saknar skiljetecken
och allra mest punkt
inga stora bokstäver finns
allt saknar början och slut
det flyter samman till ett leende
och är en del av ljuset

jag kan inte sätta fingret på förklaringen
det finns ingen punkt som sagt
det är bara bra
allting

trots att du inte är här
trots att du inte är än
famlar jag i ljuset
och hittar inte ut

min längtan är framtidstung
och jag är tyngdlös
svävar
och förstår inte
när lugnet åt svärtan

finns inget tillbaka
och jag ser inte de brustna dagarna
saknaden är inte mer
namnen och frågorna är stängda böcker

jag förstår inte
men drunknar gärna i oförståelsen

jag famlar i ljuset