Välkommen till mitt liv

Jag visste inte om det var jantelagen, Karmas lag eller Murphys lag som fick mig att sätta upp en tvättid klockan 07.00 i morse. Det kan också ha varit ren och skär dumhet.

Tidiga morgonstunder har inte guld i mund. Det insåg jag när snoozandet somnat av. Däremot har de en tydlig eftersmak av gårdagens sega bismak. Jag gick upp, borstade tänderna och rakade bort  min tredagars med Ockhams rakblad (utan att fundera på hur tredagars kan ha grå strån när en 38-årig kalufs inte har det).

Jag tittade in i spegeln och såg ett Janusansikte vars Argusögon var glada, om än lite trötta.

Skulle jag kanske bara ta mig an den här dagen förutsättningslöst, tänkte jag. Nej, varför gå in i något som inte har förutsättningar. Jag bestämde mig för att ha en bra dag, även om det kändes amerikanskt ytligt att säga det.

Hur som helst piggnade jag så sakteliga till och promenerade genom Dantes inferno, dvs smutstvätten jag sorterat på golvet, innan jag kände doften av kaffe och verkligen vaknade till.

Jag funderade över varför surdegar och korvstoppning får folk att må bättre och kom på att det var dags att kolla just surdegen i kylen. Min sats såg okej ut, men Pythagoras sats var som gjord för perfekta trekantsbröd.

Det var några minuter kvar till tvätten, så jag passade på att rasta Pavlovs hundar och de gick som vanligt dit jag ville när jag ringde i klockan.

Tyvärr gick inte hissen ända upp så dags på morgonen och jag fick suckande ta mig uppför Maslows behovstrappa på väg hem från powerlesswalken. Jag stretchade på första våningen, gosade med hundarna på andra, fick en blöt labradorpuss på tredje, log när samma labrador viftade på svansen på fjärde och bestämde mig för att fortsätta skriva världens bästa bok på femte planet.

Väl tillbaka i lägenheten tittade jag till pudelns kärna som jag planterade i veckan. Jag funderade på att göra en pudel och plantera om den efter konstens alla regler, men visste inte hur man räknade ut det gyllene snittet i en rund kruka.

Jag kände mig för grön inom växtbehandling för att ha gröna fingrar, men fick plötsligt ett fantastiskt självförtroende. Helt självsvåldigt bestämde jag mig för att jag är klok som en pudel, varpå jag kastade ett pudelöga på krukan, vattnade lite till och insåg att jag får fason på pudelns kärna när tiden är inne.

På tal om inne, så var det dags att gå ut igen, fast bara ut i den varma svalen. Nedför trapporna igen, in i tvättstugan, ilastning, 60 grader, press play. Jag funderade på om det gick att spola tillbaka tvättmaskinen, men insåg att jag inte gillade modet förr, så jag lät saken bero.

Några tankar hade grott under tiden och slog nu ut i full blom. Min själ är lyckligtvis inte allergisk, så jag satte mig ned och bara njöt av våren som sprang fram inom mig.

Långt senare, när jag egentligen hade en dag fylld av raster, kände jag mig rastlös, vilket är en paradox, va?

Fast, samtidigt var det en känsla av déjà vu – eller möjligen var det så att jag plötsligt kände mitt raison d’être. Vad vet jag? Jag ber att få ursäkta min franska. Den är lite rostig. Eller så var känslan av att känna ett raison d’être helt enkelt en känsla av déjà vu, eftersom jag känt meningen med mitt liv förut.

Till skillnad från då tänker jag nu plocka upp den och behålla den. Därför valde jag bort att låsa in meningen med livet i Pandoras ask, eftersom den lådan bara ställer till problem. Jag har en tendens att tappa bort nyckeln och skulle jag säga Sesam öppna dig, i hopp om tur, kanske det skulle öppnas en dörr till det förflutna och det vore fullständigt meningslöst för mig som vill se framåt.

När jag tvättat min egen byk testade jag Arkimedes princip, fick inget riktigt flyt och sjönk snabbt. Plötsligt, oförklarligt och ledsamt nådde jag botten och satt där med min tvättade hals, men sen blev jag, lyckligtvis, torr bakom öronen.

Jag kunde utan tvivel resa mig och stod pall för att nå ända upp till taket, blev internationell och insåg att the sky is the limit, men vill inte låta mig begränsas av det. Sålunda siktade jag mot stjärnorna, blev ånyo Fågel Fenix, bytte Ikarosvingarna från restlagret mot riktiga fjädrar, som verkligen inte var lånta, och flög mot ???

Jag lever verkligen ett helt vanligt, inrutat liv – även om varje dag är ett vitt och totalt oskrivet blad.

God natt.

3 reaktioner på ”Välkommen till mitt liv

  1. Åh tanetusan vad orden rinner vackert lätt för dig.. Vackert var det visst länge sen jag sa och som de flesta bestridliga sanningar så behöver de påvisas då och då så… Vackert 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s