Mobilkorn

Vilken tur att jag kom en minut efter att den våldsamme storslalomåkaren hade passerat Kungsportsplatsen. Mor hade blivit ledsen om jag dog på grund av grensling.

Den gamla och analoga skärmen på Ullevi är anfrätt och sliten. Dess yngre kusin har fler färger och drar till sig både blickar och annonser med tanke. Den gamla får rulla fram budskap som er säkerhet, vårt gummi för däcksäljare. Han gråter analoga pixeltårar och ser allt sämre ut. Det är inte så lite ledsamt.

Jag är den stora skuggan och enhörningen, som envisas med att kalla sig ensling, sitter troget vakt bredvid en välskött och ombonad grav på Östra kyrkogården.

Den lilla bilen är alltför blyg för att köra hela vägen in, eller så är den rädd för att få en grov SUV i baken, jag vet inte. Och jag frågar inte. Ibland orkar inte ens jag bry mig.