Det finns inga måsten i min vilja
Inga krav,
bara möjligheter
Inga deadlines
som är annat än fiktiva slut
Förr fanns lögn i min själ,
nu bara lugn
Dag för dag
Steg för steg
Hjärtslag följs av enklare hjärtslag
Solen går egentligen aldrig ner
Det är bara min värld som snurrar
och svalkar mig i mörkret
En stjärnprydd andhämtningspaus
En ouvertyr till ännu en bländande dag
Tanke för tanke
Ord för ord
Historia är verkligen dåtid nu
Jag var aldrig
Jag är alltid
Okej, jag tjatar lite till,
ni får stå ut med det
Men jag sprang i svärta i två år,
backade undan i grådaskiga sju
Jag kan bara inte hålla käften
Från en märklig tillvaro
knappt rörd av slitet sandpapper
till blästrad existens
och skinande tilltro
har jag rusat fram
Rad för rad
Erkännande efter erkännande
Den ena blicken som inte vänds bort
efter den andra
Jag darrar
i min bästa takt
Och i en loge där jag ensam var,
en clown i mina sämsta år
Där sitter jag självsam
och sällsam nu
Jag tvättar bort sminket
som lockade till skratt
Inga rester återstår
att gråta bort
Det finns inte längre
någon mask under masken
Namnet på affischen är
ett artistnamn jag glömt
Den spruckna spegeln
lagar sig själv
Ett nyfiket ansikte tittar fram
och jag ler mot min själ
Jag släcker det dova ljuset
och vandrar ut i solen
Vart jag än mig vänder
går jag åt rätt håll
… bara för att jag vill
Vilken tur. Jag tycker det är tur att den riktiga,ärliga och sanna Anjo är här,han som har viljan till allt det som lockar till nyfikenhet… Kram
”solen går egentligen aldrig ned
det är bara min värld som snurrar”
Grymt vackra rader. Och tänkvärda. Hoppfulla och del i ett större sammanhang. Jag gillar.
@Bittan: Tack, ja det känns som en jävla tur att det här äntligen hände 🙂
@Mariafia: Jag med. Tack.
Har slutat blogga, men inte slutat läsa din. För det går inte. Särskilt inte när du skriver såhär. Jag förundrar mig över hur du kan förstå. För det kunde handlat om mig. Lycka till på din resa, jag vet att den kommer att överträffa dina förväntningar. Och tack för att du vågar vara ofiltrerad.
Ofiltrerad … det var ett skönt ord, det – så vill jag vara. Tackar.