Älskade förr

Om det finns en plats
i ett universum
alldeles för långt bort
där du gömmer dig för
att aldrig visa sorgen

Om det är så långt bort
att färgen som målar
stjärnorna på stjärnkartorna
sedan länge är slut
innan man når dit

Om min enda vägvisare
därför är totalt mörker
utan koordinater och riktning

STOPP

Oavsett hur många om
jag skriver finns inga om

Jag hittar dig direkt
och skyddar mot
kometer och meteorer
och en big bang som
inte skapar, bara raserar

Jag binder ett snöre
i Vintergatan och viskar:
följ det bara, det leder hem

Jag förvandlar
ljusår till sekunder
och sekunder till år av ljus
för att göra resan lätt

Vid den absoluta
nollpunkten
gör jag upp eld,
bjuder dig kaffe
och smeker fram ditt ljus

Solförmörkelser
förbjuder jag
och lovar
ständig fullmåne
utan varulvar
som lurar i dina skuggor

Allt för att du ska vakna
under din rätta himmel,
älskade förr

Likväl vandrar jag
i stora cirklar
runt den snöglob
som är vårt igår

Jag vägrar skaka fram
konstgjord snö
i en konstgjord värld
som alltid knuffas
ned på golvet
och går i kras

Jag tänker aldrig vara
konstgjort smältvatten
som torkar
och försvinner
på skärvor
av billigt glas

Jag kan inte låsas in
i ett repeterat
skådespel utan poäng
där ridån faller
för att publiken
sedan länge gått hem,
trötta på en pjäs utan slut

Nu vandrar jag
i min själs trädgård,
sveps framåt av sunnan
och vet att inget valv
rymmer så många skatter
som himlens

Där finns en plats
dit din metamorfos
är välkommen,
älskade förr,
men bara den

Jag hjälper dig hem
från mörkret
och älskar med dig
när vi badar i ljuset,
om du lämnar sorgerna
och gårdagens vägar,

Häng av dig allt tvivel
i vapenhuset och
omfamna mig med
utbredda fjärilsvingar
som gör regnbågen
avundsjuk på din färg,
älskade förr