Som en akustisk dag

Regnet föll långsamt och liksom plinkande i morse. Det var knappt jag behövde paraplyet när jag gick längs allt tommare gator.

Det är en slags mellantid nu, tystnaden mellan studenternas tjoande och semestermånadens ständiga sorl. De halvfärdiga trottoarerna på Kungsgatan befolkas av lite onödiga vattenpölar och reaskyltarna blommar väl tidigt.

Måndag 20 juni är en grå dag när termometern utanför fönstret säger 14 augusti – som jag önskar att det var drygt två veckor senare och lite blåare himmel. Idag var en akustisk dag, försiktiga ackord efter helgens konserter och vildhet. Hjärtat klappar takten och taktikvilar om vartannat. Jag går omkring i ett långsamt och anspråkslöst lyckligt solo. Det är kanske intetsägande för dig, men det är en ballad om skönheten i varje steg jag tar i jeans som börjar sitta lite för löst över tussen.

Morgonen är en vers. Lunchen en duett. Eftermiddagen är en utdragen brygga, innan jag vandrar hemåt när alla butiksspöken vinkar bakom nedfällda jalusier och Kungsgatan är tom, med undantag av de där vattenpölarna som inte vet vart de ska ta vägen och bara stannar kvar, håglöst och resignerat övertygade om att det snart är över för dem.

I Kompassen står en flicka med sin gitarr. Hon står där ibland. Ofta efter stängningsdags. Hon sjunger som singer-songwriter-flickor gör och hennes röst fyller rymden mellan huset i det där köpcentret jag aldrig riktigt förstått mig på. Det är en konsert för de osynliga och vi som har jobbat för länge. Hon sjunger rätt fint på det hela taget.

En akustisk sång följer mig när jag går nedför Fredsgatan. Jag viker av mot öster och vandrar mot Olskroken. Det är en akustisk dag, egentligen en varken-eller-dag, men även de dagarna är bra nu. Och den akustiska sången jag nynnar på när jag slår mig ned med min kopp te är den vackraste av dem alla. Det är morgondagens sång. Redan idag.

Det blir bättre, ackord för ackord. Fast, i morgon kör vi full orkester igen. Inga extranummer. Inga covers. Bara fullt ös och en räcka nyskrivna saker.

God natt. Jag är alltmer vaken.

 

4 reaktioner till “Som en akustisk dag

  1. Var ett tag sen jag kommenterade, men tro inte att jag finns här i bakgrunden, läser allt du skriver och förundras över allt som händer i ditt liv och beundrar din förmåga att skriva ner det på ett sådant sätt du gör. Önskar jag hade samma förmåga 😉

    Framåt Anjo!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s