Jag är så jävla trött på att må bra

Det är helt värdelöst det här. Jag är på gott humör, bakfyllan har gått över och jag har suttit och ritat i någon timme. Jag vill ha mitt gamla liv tillbaka!

Jag vill sucka över att midsommar innehöll folk som tappade bort mobiler, fast egentligen inte; att vi blev snurriga som dervischer; att en cirkuselefant sov på golvet i mitt rum; att grannen kom och röt till med Dobermann i släptåg; att jag kände mig som åttio år när jag vaknade och att vi inte blivit ett dugg vuxna någon av oss, istället flinar jag gott och tycker att det var en lyckad utflykt på alla sätt. Var är ångesten??? Hallå, Olle Ågren? Varför har du övergivit mig?

Det här med att inte sätta på Eldkvarn, lyssna nickande till hur rätt Plura har i den ena sorgliga sången efter den andra, och sedan inse att jag förlorat ännu en dag på att fundera på vad jag ska göra jag mår bättre – jag saknar det som fan. Nu tvingas jag istället sätta ord och fart på min framtid. Det är absurt och hemskt. Jag vill må dåligt igen!!! Jag vill inte agera och utveckla något alls. Det är helt sjukt det här.

Jag sitter inte längre med vackra kvinnor och vänder bort blicken, sänker rösten och gömmer mig själv bakom något självförklenande eller spelat ointresserat beteende så att de ska gå åt ett annat håll och bara låta mig sitta där och rita in ännu en skåra i ‘mitt liv suger och jag kommer aldrig att träffa henne’-brädbiten. Istället tittar jag dem i ögonen, säger rakt och tydligt vad jag tycker, tänker och förtjänar. Fy fan!!!

Och inte ens på midsommardagen tillåter jag mig att köpa en gigantisk påse ostbågar och trycka i mig den. Vad fan är det med mig? Varför zappar jag inte planlöst, mölar ostbågar – dricker två liter mjölk till skiten – så att jag sen kan gå och lägga mig med en mage som ser ut och känns som en luftballong och tänka att ‘fy fan i helvete, det här var en riktig skitkväll’? Varför gör jag det inte? Istället är teven avstängd och jag ritar och skissar på lite nya kapitel i boken. Och gillar det!!! Vad är det för rätt på mig?

Jag vill gå med i en sekt igen. Jag vill äta snacks och bli plufsig. Jag vill ge upp. Jag vill skriva i cirklar så att boken aldrig blir färdig. Jag vill spela bort en massa pengar på trisslotter. Jag vill somna om och aldrig vakna till den här jävla sköna tillvaron där jag VARJE DAG tycker att det blir bättre och bättre. Jag vill omedvetet dras till tjejer som är lika trasiga som jag så att vi bägge kan få lite mer obekräftelse. Jag vill köpa trasiga gympaskor och ställa mig i en djup vattenpöl och tänka att så här är livet. Men, nej – inte jag inte. Istället dricker jag kaffe, lyssnar på glad musik, skriver, ritar och funderar på att ta en långpromenad i morgon bitti bara för att världen är rätt så vacker.

Hur fan kunde det gå så här snett?

Jag är så jävla trött på att må bra, bättre, bäst.

Suck …

 

3 reaktioner på ”Jag är så jävla trött på att må bra

  1. Aldrig ska man vara nöjd?
    Fast jag håller med dig. Ibland känns det som om livet vore mycket enklare om man lever det krångligt och fel, liksom.

  2. @Farsanmittilivet: Ja, det suger verkligen att se varje dag an med tillförsikt och sen i slutet av dagen inse att: det gick ju bra det där … 🙂

    @Calle: Enklare på många sätt, men ack så mycket tråkigare och gråare. Jag är så vanvettigt nöjd med att ha hittat rätt håll att röra mig mot äntligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s