Jag låg i sängen, en Moby Dick på två ben, och spelade smartphonespel flankerad av en golffläkt, monterad av mig – en man med tummen mitt i handen. Då ringde E2: ”Vi behöver mango till vår mango chutney”. No shit, Sherlock. Jag bistod och dök upp till trädgårdsfesten i god tid, levererade mango, snicksnackade och bar ner bålen till trädgården.
STOPP! Vid ytterdörren ställde jag ner skålen för att ta på mig skorna och det var här allt gick bonkers. När jag sen lyfte skålen sa den; ”up yours” (eller vad nu skålar säger), sprack och dränkte mig i bål med tydlig viktning mot lime, örter och rom (?). ”Jag vill inte höra vad jag hör”, skrek E2 när jag drog till med; fanihelvetesjävlarhelvetesfanfittahelvetekukfanskaphelvete.
Jaha, där stod jag … dränkt i sprit, lime och lite grönsaker. Fint. Bålen var ett minne blott och ur ett finger sprang blod. LASER, fan vad bra gjort, Anjo.
Jag gick hem och ringde värdinnan; jag kommer inte åter var det skamsna budskapet, varpå jag tvättade skor, byxor och skjorta. Sen duschade jag av mig, kom på bättre tankar, ringde en taxi och vad händer; REGN!!!
Briljant! Jag går till fest i 30 graders soligt väder, sabbar allt, fegar ur, återfinner min värdighet och DRÄNKS!
Framme hos E och grillen fortgår. Jag är fortfarande svinsur, men allt dör efter ett tag. Regnet öser ner, jag är siste grillare och får sällskap i trädgården av en kille som dubbelviker sig och dör av skratt. Varför? Möjligen för att jag försöker hantera FYRA bitar flankstek, grillock, grillverktyg, papptallrikar, paraply och stekgafflar samtidigt.
Efter det … det kan inte bli sämre.
Det blev bättre. Jag mötte så många nya och fantastiska människor. Vad kan jag säga? Har ni fixat bål, be mig spilla ut den, jag har allt att vinna på det.
I mitt badrum ligger ett par limedoftande jeans, mina sneakers luktar latinogrogg, men fan vilken bra kväll det blev.
Win!
En av de där kvällarna som blir basen för programmet när bestsellerförfattaren till slut ger med sig och sommarpratar.
Hahaha, that will be the day.