Himmel över Olskroken

Den förtjänar verkligen så mycket mer än en hafsig bild tagen av en smartphone; kvällens himmel över Olskroken.

Jag satt, med en stor mugg te i min hand, och njöt av regnet. Vandrade en kort stund ut på balkongen och lät mina nakna fötter möta det vattenkylda och vattenfyllda golvet. Slöt ögonen och öppnade min värld ackompanjerad av ett rytande, piskande och svalkande regn.

Teet var ytterst noga utvalt, hämtat från lådan min mor gav mig och som alltid får mig att le. Hennes värme och innerlighet i de små gåvorna värmer så. Jag undrar om inte den värmen skulle kunna ersätta min vattenkokare och ge mig ett rykande hett te alldeles av sig själv.

Plötsligt antog himlen den dramatik som syns ovan. Eldigt rött mötte tjurigt grått och blandade in så många nyanser att regnbågen i förgrunden nästan såg diskret och avundsjuk ut. Det var en helt fantastisk palett och regnet hejdade sig något, kanske även det lite häpet över prakten i skyn det föll från.

Det var en passande final på veckan och samtidigt en förvarning om de händelserika dagar som ska komma. Jag har redan nu mött så många vackra ögon och nyfikna själar den här sommaren, nästa vecka fortsätter på det spåret och när onsdagen kommer väntar 33 dagars ledighet, min längsta semester någonsin.

Det finns så många möjligheter att göra något av, varje scenario jag kan tänka mig är som den dramatiska fonden i kväll; färgrikt, oväntat, vackert, mystiskt, outgrundligt och så oerhört varmt lockande. De regn som föll förr, från entoniga gråskalor, de känns så främmande. Nu vräker dropparna ned, sköljer bort, ger liv och gör det från en himmel så sprickfärdig av lust att den inte kan bestämma sig för hur den ska bete sig – och så gör den bara som det faller den in.

Himmelen över Olskroken i kväll, så oerhört vacker, så oerhört rätt, så oerhört mycket en signal om att det som redan nu är underbart, vackert och spännande – det kommer att fortsätta så, fast så mycket mer ändå.

Slut på funderingarna … vad hade jag i det där teet, egentligen 🙂