Ibland känner jag att blickar från hundar försöker säga mig något och jag roade mig lite med att tolka de fyrfota vännernas blickar under min promenad till och från stan idag.
Den pigga lilla filuren, terrier av något slag, som ledde A-laget när de gick av förmiddagsskiftet och lämnade sitt vindskydd – för övrigt döpt till Las Palmas – vid tågbron i Olskroken:
”Å herregud, vad skönt, äntligen är jag på väg till något bättre. Om jag drar tillräckligt fort så hinner de där inte stanna till på Systembolaget mer idag. En eftermiddag till i ett vindskydd där alla rapar Björnebryg går bara inte.
Den trötta, tjocka och mycket blöta labradoren som försiktigt tassade fram på samma bro en liten stund senare och tittade vädjande på mig och alla andra:
”Snälla, säg att du har lite godis till mig, bara en liten gotta.”
Den ganska grilska mastiffen som jag mötte därefter och som var rätt inne på att promenera precis där jag gick:
”Flö dig, annars biter jag dig i ballarna.”
Den lätt grånade schäfern som gick med kupad rygg och tittade ned i trottoaren på Odinsgatan, samtidigt som regnet vräkte ned över den:
”Nummer två, hur fan kan människor gilla labradorer mer än mig? Det är fan inte rättvist. Jag jagar knark, jag hjälper blinda, jag håller alkisar sällskap, jag vaktar hus. Labradorer äter allt de ser och ser dumma ut. De är nummer ett. Fy fan.”
Jack Russell-terriern som mötte sin hemkommande matte på stationen tillsammans med husse och höll på att hoppa omkull den ankommande damen:
”Titta på mig, titta på mig. Jag fick LSD till frukost, jag är helt sjuk i huvudet och tror att du är vandrande paket Doggy.”
Hundar är intressanta typer … klart bättre än katter. Det enda katter säger är:
”Jag kommer att riva dig snart. Fråga mig inte när, hur eller varför. Bara acceptera att det kommer att ske. That’s life, punk.”
Jag är en hundmänniska.
Word up, Anjo 
The Anjo Whisperers..
Hehe, jag hör andra saker än Cesar Milan om man säger så 🙂
Helt andra 😀
Av någon underlig anledning tycks det hända mig gång på gång 🙂