Jag vill berätta den andra fotbollssanningen. Den som inte handlar om att alla som går på fotboll är blodtörstiga monster som vill sparka in varandras ansikten.
Ett par rader bara, så att ingen tror att jag är världsfrånvänd eller på något sätt viftar undan problemen kring fotbollen.
Jag är medveten om att vi har problem, särskilt kring ett visst antal matcher. Upploppet i Göteborg natten till torsdagen är oförsvarligt. Bråket vid centralen i går kväll var bedrövligt att skåda och äcklade mig. Vi måste fortsätta kampen för att befria sporten från dylika brott. Det är supportrarnas, föreningarnas, förbundets, polisens, samhällets och naturligtvis även massmedias ansvar (de sistnämnda vet minst, men gapar högst, för övrigt). Ingen av oss gör tillräckligt, vilket blir sorgligt tydligt när det behövs hundratals poliser för att hålla isär risksupportrar till IFK och aik.
Men, låt mig nu berätta den andra fotbollssanningen så att inte vågskålen blir helt felbalanserad när ni funderar kring huruvida fotbollsfans är omänniskor eller ej.
Låt mig berätta om …
… den unge aik-supporter som promenerade framför mig till arenan och sedermera fick sällskap av en familj med aik-tröjor och därefter kärvänligt skrattade, gnabbades med och tråkade några IFK-anhängare och fick lika godmodiga tråkningar tillbaka.
… den glädje, passion och totala lycka som präglade arenan när Blåvitt gjorde 1-1, 2-1 och 3-1.
… sångerna, hoppandet, klappandet och engagemanget som gör Gamla Ullevi till ett fantastiskt tempel när det är riktigt stora matcher.
… besvikna aik-are på vägen från match som gratulerade segerrusiga göteborgare och fick klappar på axeln i retur.
… folk i matchtröjor från bägge lagen som stod och käkade snabbmat på centralen efter matchen och umgicks som den förkrossande majoriteten av fotbollsanhängare gör – fredligt och kamratligt.
… alla glada barn som hade målat sig i ansiktet och viftade med sina flaggor på väg till och från match.
… det gamla paret på bussen hem; de var cirka 80 år, han bar IFK-keps, hon läste ivrigt grattis-sms från när och fjärran och skrockade gott åt ett barnbarns meddelande att här ska firas hela natten.
… kramarna jag fick och gav i det lyckosaliga tumultet när Hysén springer 60 meter och trycker in bollen i nät.
… skratten med och hälsandet på vänner som kommit från bland annat Ryssland bara för att se den här matchen.
… alla som ropade Kom igen gubba’ och liknande.
… leendena på 13000 göteborgares läppar när de gick ut i den varma sommarkvällen.
… allsången till Snart skiner Poseidon innan avspark och efter slutsignalen.
… växelsången mellan kortsidan och kurvan där jag står; tusentals röster som samstämmigt uttrycker kärlek till laget på planen, kärlek och inget annat.
… de lyckliga ungdomarna i sina permobiler som tillsammans med sina ledsagare väntade på hemtransporten och log och skrattade våldsamt när klacken vällde ut på gatan sjungandes.
Det är den andra fotbollssanningen. Den vackra fotbollssanningen. Den jag älskar och den som får mig att gå på match år ut och år in. Glöm aldrig att den också finns när ni pratar om den fula sanningen.
Word up, Anjo 
Så bra skrivit…det kunde varit jag som skrev om samma upplevelser….//falken
Tack för din beskrivning om hur fotboll ska vara och också var.
(mina egna rader var kanske lite mer dystra: http://evaomidrott.wordpress.com)
Bra att påminnas om genuin fotbollsglädje!
Eftersom jag arbetar på Handikappsläktaren, och ger dom service! Så kan jag berätta att de är en grupp människor som jag tagit till mitt hjärta! Kan till och med bli lite halvtokig och bjussar på mig själv till dom! Jag bara älskar dom. Men igår fick jag ett problem , en av mina synskadade! Hade råkat ut för smällare och va så skärrad och orolig.Jag hade bra koll på han och gav han vatten mm. Sjukvårdare kollade upp han! Synd att sånt händer! Men våran läktare, vi har det bra och vi trivs tillsammans!
gillar det du skriver å ”striden” om att vinna tillbaka fotbollen till oss som verkligen älskar just fotboll å ”vårat” lag. ställt mig i vägen för dessa ”idioter” vid ett antal tillfällen nu (med risk för eget liv), men mitt liv är inget värt om man låter sig ”skrämmas” av ett fåtal (för det är ju vad dom är egentligen) idioter som inget hellre vill än att förstöra det ”vi” älskar.
riktigt bra skrivit rätt på så många plan men glöm inte de viktigaste av allt , jag är grovt imot risksupportrarna men jag gick också på centralen igår och hade jag fått upp dörren till pressbyrån en sekund senare hade jag blivit nedslagen av en batong och då skulle jag bara gå till min buss hem. jag bevittnade när en polis drog nackgräpp på en 14 årig kille och den andra slog gång efter gång med batongen . även han vandrade mot sin buss så jag kan också förstå hatet som växer mot polisen när de missbrukar huliganlagen såhär även fast jag själv är imot de / Blåvitt ängel
Anjo, så bra skrivet igen. Jag var ju där igår, först parken med en underbar stämning och jag kom själv och slog mig ner bland folk jag aldrig träffat förut, för det är ju så man kan göra då vi har en gemensam kärlek IFK Göteborg, såg TV & tidningar runt om och jag undrade varför dom inte filmade detta underbara, en park, gamla som unga och en underbar gemenskap. På väg till arenan hände inget heller bara mys och höga förväntningar på att laget tillsammans med oss fixar detta.
Matchen då, 0-1 och jag tänkte en del fula tankar, men sen fick vi ju igång det, Hyséns mål, Seb´s energi och underbara Sana som står precis nedanför klacken och gestikulerar med armarna, kom igen, kom igen,
det är sånt som går rätt in i hjärtat.
Efter matchen såg jag en rusning fram mot centralen & de svarta polisbilarna och förstod att det var något på G, men jag skakade av mig detta för just då ville jag verkligen bara njuta och ta en kall bärs med likasinnade på professorn och inte någon ska få förstöra detta för mig.
En underbar dag för mig och så många andra, lite smolk i bägaren att ett fåtal förstör, men det tar vi en annan dag. Kram!
På kornet som vanligt.
IFK Göteborgs brev idag kan ju knappast misstolkas heller.
@Falk – vad skönt att läsa 🙂
@Eva – det ljusa förtjänar att uppmärksammas också.
@Maggan – trist att höra om det som hände, men samtidigt skönt att alla trivs så bra där. Jag älskar det faktum att man i England på många arenor har folk som berättar vad som händer för blinda fans. Funktionshinder ska inte vara något hinder för att gå på fotboll.
@Tony – jag vill inte använda ordet idioter, eftersom jag vet att många av dessa är bra människor egentligen. Däremot är handlingarna i sig idiotiska och skadar föreningen enormt.
@Blåvitt ängel – det är också värt att lyfta fram, hur vanliga fans får stryk helt utan egen förskyllan. Det är en viktig del av allt, att alla måste göra rätt för att undvika att det blir fel. Polisen måste också bli bättre och absolut inte slå oskyldiga, det är uruselt.
@Carina – summan blev grymt bra för oss.
@Knockando – nope, de raderna var rätt tydliga.
mjo, gränsen mellan geni å idiot har ju alltid varit hårfin. men detta är ju ett medvetet val från deras sida så…..ja ja. skit samma. länge leve fotbollen å alla som älskar den
Det skriver jag under på direkt.
Amen, AMEN broder!
Word up, mate.