I ordens armé är jag general i mitt bröst
Leder mina trupper med tro i min röst
Ser till sårade och låter dem dricka tröst
Utan rädsla kämpar jag även denna höst
I ordens armé sitter jag upp och stolt rider
Formerar solskenssoldater i regniga strider
Ritar strategier som jag vänder och vrider
För att vinna även i de mest sorgsna av tider
I ordens armé drar vi ut utan karbiner
Minfälten är bara ängar med glada miner
Här är det ej kulor utan ord som viner
Slagen sker i hjärtan som är eviga maskiner
I ordens armé tystnar aldrig trummans takt
Inget mörker vi räds för dess svarta makt
Icke kan ett förräderi med oss bilda pakt
Vi söker blott det vackraste för att hålla vakt
I ordens armé sätter vi springare i galopp
Rustningen skyddar själen ej någons kropp
Ingen pil kan såra om vi strider med hopp
Bara vår egen tystnad kan till oss säga stopp
I ordens armé söker vi vår heliga graal
Motvikten till en världs allt tommare skval
En brinnande kärlek är vårt svar på tal
Det är mitt krig och jag dess leende general
Fantastiskt!
Underbart!
Otroligt!
(Och här kan du fortsätta att lägga till valfria superlativ!)
Tack – åh, jag sparar superlativen till någon annan som behöver dem bättre. Jag nöjer mig med dina omdömen, de räcker så bra så.