En dag var lyckan gjord för den kärlekskranka mördarsnigeln Boris. Han fann sin drömkvinna; en frodig och pulserande dam.
Äntligen skulle han få sprida sitt vildslem så att hans familj, även långt efter att hans spår ej var mer, kunde fortsätta att länsa svenska trädgårdar.
Tyvärr var Boris otroligt närsynt och insåg inte att han han var på väg att befrukta en påse ketchup från McDonald’s. Det innebar att avkommorna var ödesbestämda att bli kannibalistiska ketchupsniglar som bara ville mumsa på soltorkade tomater.
Då dylika tomater är ytterst ovanliga på Olskrokens gator innebar det att Boris drömmar om en ärorik familjeslemlinje inom kort skulle sluta med några förtvinade rester av sniglar.
Hans vibrerande lust var en nitlott i fortplantningens lotteri och skulle snart reduceras till uttorkade streck som inte ens allätande, bakfulla och betongmagade duvor tittade åt ens vid perioder av långvarig svält.
Men, om detta var Boris lyckligt ovetande när han sjöng en serenad för sin flicka och lägrade henne tidigt en solig torsdag i augusti.
Word up, Anjo 
Vildslem.
Det är grejer det.
😀
Underbar berättelse, Boris, en sån liten rackare 🙂
@JCMAS – är du helt säker på det? 🙂
@Carina – när lusten slår till är Boris den förste som faller till föga
Puh..det är tur man inte är den pilska snigeln Boris..då kan va som helst hända… 🙂
Jo, så är det förstås. Förhoppningsvis kan dock inte mördarsniglar svenska, tänk vad dystert för dem att veta vad de kallas.
Nååä, stackars Boris. Men en (o)rolig historia blev det av hans sorgliga äventyr i alla fall.
Roligare än vitsen om två tomater som gick över vägen hoppas jag 🙂