Där drömmar och hästar dör

Mitt möte är slut i väldans god tid, så jag går från kunden i Mölndal till Åbytravet. Vi ska ha teamgrej med jobbet och jag slås av hur nedgånget det ser ut när man tassar in från baksidan. Jag svänger sen upp förbi ett gatukök och kommer till en liten spelbutik i travbanans yttre. Mannen före mig spelar lite gott och blandat för 600 spänn, utanför växer kön av drömmare vid bankomaten och jag sitter där med en cola och undrar var jag är.

Här dör drömmar oftare än de slår in inser jag utan att ens behöva fundera vidare värst matematiskt på saken. Jag tänker på min gamle kollega som hade kikare och visste allt om alla hästar här. Några år senare var hans jobbväska utbytt mot en plastpåse och det var en skräll om han satt spiknykter på parkbänkarna en endaste gång.

Innanför entrén spelar en trubadur. Sommaren är kort med Tomas Ledin förföljer mig när vi får en guidad tur i stallarna. En kvinnlig ryttare i montéloppet oroar sig över att hon kanske riskerar att väga för lite och om blickar kunde döda från vissa håll i sällskapet just då …

Sen tar vi rulltrappan upp till vårt bokade bord. Det görs reklam för casinot. Perfekt. Antingen vinner man här och åker dit och sätter sprätt på kulorna, eller så förlorar man och åker dit för att återvinna plånboken. Det känns sådär.

Restaurangen är rätt nyligen ombyggd och uppfräschad. Köket är vilt och serverar filet mignon med rikligt med sås och till maten ingår en Falcon. Avantgarde på högsta nivå, men ändå precis vad jag väntat, förväntat och hoppats på. Det är så här det ska vara inbillar jag mig och börjar bläddra i programmet.

Stämningen stiger snabbt. Folk hoppas, skriker, vinner, river bongar och förbannar både det ena och det andra. Vinnare, plats, tvilling, trio, dagens dubbel, V65:an spricker i fjärde löpet och vår travexpert blir trött på sig själv. Jag spelar på en vinnare, känns helrätt tills den galopperar efter 150 meter.

I lopp sju dör en häst. Pang bom. Den faller ihop i sista kurvan och samtidigt som de försöker baxa upp och iväg den så intervjuas vinnarkusken i direktsändning (absurt nog samtidigt som bilderna på den döda hästen fortsätter att kablas ut). Det känns märkligt, men folk runt om oss verkar härdade. Kusken som satt bakom den döda hästen vinner nästa lopp. The show must go on. Folk är glada för kuskens skull. Jag tänker på hästen.

Vi går därifrån. Samtidigt troppar mängder av människor av. Det är inga dollartecken i deras ögon, snarare rätt många blickar ned i den mölndalska asfalten. Det är mörkt, fortfarande varmt, men det finns nog ett och annat djupt hål i nyanlända lönekuvert.

Det var kul, annorlunda och ett bra bevis på hur lätt det är att ryckas med i spelandet, spänningen och hetsen. Tack gode Gud att jag inte har klådan att vinna tillbaka det jag förlorade. Det jag vann var fyra timmar med sköna kollegor, den spiken satt som fan i alla fall.

En sista notis. Namn på hästar som tävlar. Vad har tränarna/ägarna käkat för droger innan de funderade ut dem egentligen?

2 reaktioner på ”Där drömmar och hästar dör

  1. haha kommer i håg för ett antal år sen när jag och en vän bestämde oss för att börja tippa trav. Varje gång hade vi med en häst som hette GISMOBÖG. Hur tänkte den som namngav hästen?!! Vi insåg snart att spela på trav inte skulle göra oss rika. Inte heller hästen Gismobög. Han kom nästan sist varenda gång…stackarn måste varit namnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s