Utbrottstjuven

Jag hällde ut teet på golvet och tappade smörgåsen rätt ned i morgontidningen. ”Hoppsan”, sa jag och reste mig, onödigt hastigt, för att hämta lite papper att torka upp med. Då trampade jag på en kvarglömd nål på golvet, utstötte ett milt ”aj”, varpå jag vinglade till och lade handen på den spisplatta som jag glömt att slå av. Smärtan fick mig att rycka undan handen och därefter säga ”det var verkligen lite för varmt för mig, det där”.

Plötsligt ringde det på dörren. Min granne stod leende utanför. ”Hej, har du möjligen glömt lite ludd i tvättmaskinen när du tvättade senast?” Hon pekade på en dammtuss, som var åtminstone lika stor som en medicinboll och som hon hade släpat uppför trappan. ”Oj”, sa jag. Grannen ryckte på axlarna och menade att vi alla glömmer saker. Jag nickade och lyckades sen slå igen dörren med hennes fot mellan dörr och karm. När jag, något skamsen. öppnade den igen låtsades hon bara blåsa på foten, log och linkade tyst iväg.

En trappa ned hördes strax skratt. Jag gick ned i svalen och såg hur samma granne tittade på sina egna jeans. En stor bit av tyget var borta och satt nu i en stor hunds käftar. ”Oj, vad pinsamt”, sa hundens ägare. Den numera barrumpade grannen lade handen på hundägarens axel: ”En olycka händer så lätt. Jag skrämde säkert upp din hund. Inget att oroa sig för. Får jag bara tygbiten åter så går det nog att lappa.”

En man var på väg ned från översta våningen. Hans steg hördes tydligt i trappan. Det var arga gubben, men förvånansvärt nog log han när han passerade oss. ”Hissen är visst upptagen, men det är rätt skönt med fem trappors promenad”. I samma ögonblick pinkade hunden på hans noggrant putsade skor. Ägaren drog undan hunden och tittade ned i marken: ”Tusan vad pinsamt igen.” Den nedpinkade mannen log glatt mot oss alla. ”Det är mest vatten och det försvinner nog under min promenad. Ha en fin dag allihop.”

Ännu en granne, han som är med i Jehovas, tittade förbi. ”Hej”, sa han. ”Vill någon lyssna på några minuters prat om Gud?” Jag ryckte på axlarna och sa okej. Tjejen med bortbitna jeans sa att hon bara skulle byta om och fixa fika och hundägaren tyckte att det lät som ett trevligt samtal.

Plötsligt slog det mig, med all önskvärd tydlighet. Än en gång hade utbrottstjuven gjort en räd i Olskroken och snott allt vi hade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s