Jag går bakom mig själv
och krattar igen spåren
så att jag aldrig kan vända
och hitta hopplösheten
jag bara lämnade vind för våg
Jag går före mig själv
och röjer stygga tistlar
så att jag obekymrad kan gå
och hitta det där vettet
jag aldrig vill vara helt ifrån
Jag går bredvid mig själv
och hittar på en karta ibland
så att jag vet att jag hittar hem
och alltid finner mig tillrätta
även när jag objektivt är vilse
Jag sitter på mina egna axlar
och låtsas att jag en utkik är
så att jag alltid har land i sikte
och kan segla mot strömmen
även när jag borde veta bättre
Jag tar mig själv vid handen
och för mig tryggt över bäcken
så att hoppet från sten till grus
och det bästa till en trygg bank
får mig att sluta darra en stund
Jag går upp i mig själv igen
och vrider kompassen framåt
så att jag kommer en bit till
och blir än mer fylld av mig
i väntan på din första kyss
Word up, Anjo 
Tack vännen! Dina ord stämmer väl egentligen in på mig med och de gav mig lite styrka bara genom att dansa framför mina ögon. Kram!
Att ge styrka är alltid trevligt, frk N.