Födelsemärken

Jag tror att det är viktigt att se det förflutna som födelsemärken.

De finns där, så är det bara.

Om jag istället ser det förflutna som en sårskorpa jag vill pilla bort, i fåfängt hopp om att det ska vara läkt därunder, då blir jag bara besviken.

Då varar det förflutna istället. Länge och mycket irriterat.

Jag är full av födelsemärken nu.

Jag är inte fläckfri, men river inte sönder nuets yta för att svidande återupptäcka hur ont det gjorde, hur fula såren är eller varför jag fick dem till att börja med.

Jag har födelsemärken. Min uppsyn är oförstörd. Och det kliar i mina fingrar att göra mycket bättre saker än att riva sårskorpor.