Spårlöst återfunnen

Längs gatan jag löpte gatlopp
i ett september som förvandlades
till ett ändlöst november
när hon viskade sitt farväl
vandrar jag obehindrat idag

Strax innan den sorgen
när det ännu var augusti
även om kalendern sa annat
var träden lika vackra
som de är denna dag

Hon hade älskat bilden
av de brokiga färgerna
och grenarnas trotsiga försök
att dricka sommar ur en å
som avslöjade kylans intåg

Efter ögonblicket när jag föll
och undrade om jag alltid
skulle vandra i en ljummet
svartvit värld av lagom
mycket ingenting gick jag där

Då var det här min bakgata
den lilla stump jag hade
att få lufta sorgen som maskerades
och hölls i ett kort koppel under
kontorstid, måndag till fredag

Det här var entrén till
min egen blyertsvärld
och i gatlyktorna hängde manus
till sorgliga bloggposter som
aldrig ledde någonstans

Jag mötte aldrig någon här
det var min ensammaste gata
och jag följde vattnet
i hopplös förvissning om
att slussen var stängd för gott

Efter att jag föddes på nytt
när hennes ord hyllade
gick jag här igen
men då för att andas ut
glädjetrycket i mitt bröst

Då kunde hjärtat utan att
veta hur eller undra varför
slå lyckligt för mig
men också för henne och
alla andra jag någonsin älskat

Allt jag kapslat in av värme
fick lyfta vildsint mot skyn
på den här lilla gatan
och bara jag såg det
men det var underbart ändå

Alla namn som varit törnen
var nu spräckliga ballonger
fyllda av tacksamhet över
dagarna vi delade istället
för att vara mörka upprepningar

För varje dag och steg
jag tog bort från döden
gick jag allt oftare här
inte för att vara ensam
utan för att få höra tystnaden

Jag såg träden födas igen
och grönska i takt med mig
liksom jag såg dem fladdra och
låta julis bris förföra i tron
att augusti aldrig skulle dö mer

När jag i detta september
kysste ett annat augusti farväl
och satte händerna i fickorna
log träden utan att som förr
förlora sin färg framför mina ögon

Jag går här idag igen
och så minns mitt sifferjag
att det är exakt två år sedan då
och när jag fortsätter att gå vet jag
att jag är spårlöst återfunnen