Längtan grät i min halvfulla säng

Klockan är knappt fyra natten till i går.

Strax innan längtan anländer är min säng halvtom, nu halvfull. Men, varför gråter längtan i min säng?

”När hon kommer, då glömmer du mig”, snyftar längtan och kurar som ett litet barn när det sett en för hemsk film

”Inte”, viskar jag. ”Du får alltid följa oss.”

”Du ska finnas där när vi rör varandra djupare än vad jag kan beskriva. Du är välkommen när vi steker pannkakor och strör mjöl över varandra. När vi vandrar i min lupindal och i min själs trädgård vill jag att du finns där. När hon tar mig till sina ängar och platserna hon älskar och formats på ska du se det vi ser. Varje sommarmorgon, oavsett om almanackan ljuger och säger att det är vinter, ska du vara med oss och känna doften av både kärlek och nybryggt kaffe. Jag vill att du vandrar hand i hand med oss över stränderna där tidvattnet inte kan klockan och aldrig stör en perfekt promenad. När vi dansar med molnen, balanserar på gärdsgårdar och tittar ut över allting, då ska du vara med oss. Naturligtvis ska du det.

Längtan nickar tyst, tårarna torkade och bortglömda.

Jag ler och smeker dess varma hjärta, försiktigt och ömt, samtidigt som jag fortsätter att övertyga.

”Framförallt vill jag att du finns där när vi bär tunga ica-kassar i november. Och när vi är för trötta för att njuta, trots att vi är fantastiska ihop. När det regnar snålt från en klarblå himmel vill jag att du fäller upp ditt paraply. Om de där dagarna kommer och hon och jag inte har några ord, lova då att du blir sufflören som hjälper oss och viskar: jag älskar dig, fina längtan min.

Längtan, nu med purpur i sin röst, kryper närmare. Sluter in mig i en förväntansfull och, typiskt nog, längtande värme. ”Vem är hon?”

”Jag vet inte”, säger jag och sluter ögonen, förs mot sömnen av min längtans lugna, samtidigt ivrigt sökande, puls. ”Snart vet jag och då får du busa hur mycket du vill”, hör jag mig själv sluddra och promenerar sen in i drömmarnas land, ett slags väntrum inför nästa dags verkliga steg mot att nå ända fram.

Min längtan gråter inte längre. Det är en vacker natt.

3 reaktioner på ”Längtan grät i min halvfulla säng

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s