Min stackars levnadstecknare

Tänk om vi hade levnadstecknare. Små notarier som noterade allt vi tänkte och sa under hela livet så att vi i nästa liv* kunde sitta på ett moln i himlen** och, långt efter att vårt liv hade passerat revy*** framför våra ögon, se tillbaka på det i detalj.

Hade jag haft en sådan hade han/hon hatat sitt jobb i fredags eftermiddag. Detta är en korrekt återgivning av tanke- och ljudbanorna då:

Scen: 193452546 – 14 oktober 2011.
Var: Scenen utspelar sig på Stora Nygatan i Göteborg.
Allmänt: A är på väg hem efter en lång dag.

A: <tanke> Oj, det ligger fyra ballonger i vattnet, McDonald’s-ballonger. Fyra ballonger och en begravning. Fyra bröllop och en begravning, he-he. <levnadstecknarens kommentar: följande engelska passage tänktes med överdrivet tjockt uttal för att efterlikna en stroppig adelsman> Excuse me sir, how do you translate Four funerals and a wedding into Swedish? Fyra bugg och en coca-cola, sir.

A: <nynnar tyst> Fyra bugg och en coca-cola, spela freestyle med fräck musik.

Här inträder fyra namnlösa statister till höger på scenen. A tystnar tvärt.

A: <tanke> Oj, undrar om de hörde det där? Hmm, vad gör de här? De är nog knarklangare.

Jag tror att det är bra att vi inte har levnadstecknare.

Asterisksammanfattning:

*) Jag utgår i texten ovan att det finns ett nästa liv, då det vore meningslöst med en levnadstecknare utan en chans att få begrunda deras arbete.

**) På samma sätt utgår jag från att jag, givet nuvarande livsstil, kan få läsa min historia sittande på ett moln snarare än efter nattskiftet i Satans gruvor.

***) Jag tror att det är än färre än de som kan förlika sig på tanken om himmel och helvete som skulle uppskatta att bli huvudrollsinnehavare i en revy – jag måste verkligen använda ett nytt uttryck för det där från och med nästa gång.