Minnet av då
som en hemlös
i diffusa kläder
med en tidning till salu
Nu har jag inga
silverpenningar
att betala
för att läsa om
min egen död
som aldrig inträffade
Doften av i fjol
som inversion
över en stad
där fasaderna bet ihop
Nu saknar jag
betänkligheter
inför att skratta
när doften överjäst
spruckit totalt
och bytts mot hyacint
Mörkret från i går
var outspätt svart
över en serieruta
där det saknades poänger
Nu ser jag inte
skrafferingarna
som fördunklat
för skuggorna
är lyckliga dansöser
belysta av en fackla
Tvivlet från förr
var fönsterkitt
på en smutsig ruta
där krokarna rostat bort
I dag är glasen
sönderslagna
till leende hål
och lyser stolt
likt barnet som
tappat sin första tand