McDonaldspåsar dominerar bakom väntkurerna i den tysta parken, gatsoparna har inte hunnit sminka över stadens rätt risiga morgonansikte än. Folket som väntar på vagnar och bättre tider har inte förstått att de gått upp. Det är inga fåglar på marken. Det är för tidigt för allt kul och livligt.
Tolv dagar kvar till julafton.
Morgonmöte i all hast. Hur ska vi hantera fredagens möte? Okej, du tar och skriver en rapport när du vabbar sen. Ett annat möte inställt. Veckoplanering. Bråda dagar. Fyra-fem uppgifter. Ett par andra kunder knackar osynligt på och vill ta plats i soffan. Taxin väntar. Mot storkunden. Näst sista mötet innan jul. Tror jag. Kalendern lovar det i alla fall. Taxichaffisen pratar för mycket, men vet vad jag måste göra för att lyckas: ”Det är bara att smöra, sånt gillar de, kunderna. Annars drar de.”
Rent teoretiskt är det bara drygt elva dygn kvar till julafton. Snart lusselelle.
84 slides. Konferenstelefon. Engelska slutsatser. Funderingar. En och en halv timme blir till två … och en halv. Till och med dammsugaren på bordet ser lite frestande ut när sockret sjunker ned i mina happy socks.
Jag bestämmer mig för att ta bussen hem. Vandrar i något som inte kan beskrivas som annat än göteborgskt duggregn. Jackan är tuffare. Gatan blänker. Det finns ingen väntkur. Det finns mera regn. Det finns gott om tid till nästa buss. Jag kurar, utan kur. Ryggen gillar det inte. Jag sträcker på mig. Ryggen tackar, ansiktet svär när regnet spolar över det.
Snart bara elva nätter kvar till jul …
Bussen lägger av en hållplats för tidigt. Jag går på regnplågade gator och hämtar ett fint paket på posten. När jag väntar ser jag att det finns inte mindre än sex reklampunkter för Triss i kassan. Plötsligt händer det, lovar reklamen. Jag vänder mig om för att inte förledas. Vensafeautomaten bakom mig säljer kondomer. Köpa lott eller kondomer? Vinst på endera? Knappast i kväll … Jag tror inte ens att jag har mjölk hemma till kaffet.
Hon hittar mitt paket – en box över Eldkvarns första 40 år. Plötsligt känns allt förbannat bra igen. Jag glömmer att köpa mjölk, men strunt i det.
Jag går nedför Friggagatan, nedför backen, över bron, in på gatan min. Kommer hem, slår mig ned, öppnar paketet med en pojkes iver, tittar på innehållet och känner att jag snart, snart, snart kan stryka pre- i titeln till det här inlägget.
Gott så.
Word up, Anjo 