Dumt nog räddade jag eventmakaren Jesus

Jesus fråga om jag visste var arbetsförmedlingen låg förvånade mig. ”Du kan inte vara arbetslös”, sa jag. ”Den här världen behöver frälsning och hamnande på rätt köl mer än någonsin.”

Han skakade på huvudet. ”Jag har lagt ned den där prylen. Att vandra i öknen i 40 dagar, tacka nej till ett välbetalt jobb hos Satan, bara för att spikas upp på ett kors och sen inse att man alltid kommer att vara nummer två i himlen? Nja, jag ville inte vara en vice VD i hela mitt liv. Numera pysslar jag med event.”

”Om vi ock vandrar i dödsskuggans dal”, mumlade jag och tittade på en kille som verkligen inte såg ut som en före detta idrottsstjärna trots vad han just sagt.

”Det går lite knackigt”, sa Jesus. ”Förra veckan hade jag en stor baluns och kom dit med fem bröd och två fiskar som catering. De såg rätt sneda ut då, och när jag förklarade att jag skulle förvandla vattnet till vin kallade de mig bluff och jagade iväg mig. Fakturan lär inte betalas. Och, trots att jag lovade Judas en juste aktieandel och evigt liv har han sålt vårt kundregister för 30 silverpenningar och beställt en botoxkur.”

”Beklagar”, sa jag.

”Kan jag bara dö på din soffa i tre dagar”, sa Jesus. ”Det är lite skakigt just nu.”

Jag har svårt att säga nej till Gudar och deras söner av ren självbevarelsedrift och bjöd in honom. I trenne dygn låg han på soffan och zappade mellan kanalerna, åt gifflar, proppade i sig pommes frites med biff och bea, drack rätt mycket kaffe, njöt av godispåsar en masse, poppade micropopcorn, balade i sig cola och hårade faktiskt rätt mycket.

Till slut frågade jag om han inte kunde tänka sig att skjuta till antingen slantar eller åtminstone ge ett handtag. Annars skulle mitt matkonto dö och behöva uppväckas från de döda långt innan den 25:e.

Jesus reste sig och lyfte från marken. ”Ibland blir det Kristi flygare när notan kommer, visst är det konstigt?”

”Kom tillbaka, din kretin”, sa jag och upptäckte plötsligt att Jesus hade min sista flaska rött i famnen. ”Hallå, mitt vin. Du kan ju förvandla vatten till vin, vad fan gör du?”

Jesus log milt. ”Det är så mjukt vatten i Göteborg. Jag får aldrig till någon bra shiraz här. Tänk sålunda, Andreas. Herren är din herde, dig skall intet fattas.” Efter att han tystnat nickade han mot matbordet. Där stod en Bib J.P. Chenet och skrek Stigs Center.

Och i samma ögonblick som han försvann ur sikte ringde det på dörren. Det luktade svavel och när jag öppnade stod ett alltför välbekant ansikte utanför.

”Satan också…”, sa jag.

”Lucifer, om jag får be”, sa Djävulen och bjöd in sig själv. Jag är för övrigt rätt benägen att även släppa in Mörkrets furste av taktiska skäl. Hur som helst räckte han över en papperslapp till mig. ”Vi behöver diskutera den här, Andreas.”

Jag tog lappen och läste. ”Faktura #234-543. För 40 dygns personlighetsutveckling i öknen, 960 timmar à 8 1/4 guldmynt. Totalt 7920 guldmynt. Förfallen ränta sedan herrens år 28 (cirka) är beräknad till 10 guldmynt om året (jag är godheten själv och räknar inte ränta på ränta). Vänligen betala omedelbart till min kompanjon Andreas Johansson. Hälsningar INRI.”

Har jag någonsin svalt lika hårt som nu? Tror inte det. Med ett skevt leende tittade jag på Hin Håle. Han besvarade inte leendet.

”Jag är inte införstådd med det här upplägget”, sa jag.

Djävulen kavlade upp ärmarna. ”Den fräckhet detta är, jag har då aldrig sett på maken.”

”Oooh Guds lamm”, sa jag och blundade, helt på det klara med att den lilla människan än en gång blivit målvakt i ett religiöst skalbolag.

 

2 reaktioner till “Dumt nog räddade jag eventmakaren Jesus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s