Problemet med P1

Jag satt i en taxi förut, på väg från årets sista kundmöte. Lite trött, lite hungrig och plötsligt väldigt uppmärksam.

Taxichaffisen hade på P1 och det handlade om DNA, gener, hur zebrafinkar använder ljud för att hitta sin partner och så vidare. Jag lyssnade, lade på minnet och kände att ”kors i taket, här lär jag mig verkligen något, det här är oerhört intressant”.

Då gjorde reportern en liknelse för att visa på hur saker och ting fungerade och att olika recept avgjorde resultatet trots liknande ingredienser. Det var lite som kanelbullar och muffins, sade hon.

Från det ögonblicket missade jag allt under cirka fem minuter. Jag tänkte på stora kanelbullar i Haga, chokladmuffins, Betty Crockers muffinsmixer, Kakmonstret, barnkalas, kladdkakor, kärleksmums, doften av nybakt …

A M I N O S Y R O R ! ! !

Jag vet inte varför, men när hon sade det ordet blev hon en hypnotisör i färd med att väcka sin försökskanin. Plötsligt var jag med på noterna igen och började fundera kring det här med gener, proteiner, DNA, hur allt hänger ihop, hur olika blandningar och egenskaper bestämmer allt, att vi har 30 000 gener, att det är skräp-DNA som avgör om vi blir människor eller abborrar och så vidare. Jag började känna mig väldigt nyfiken igen.

Naturligtvis valde då reportern att säga något i stil med: ”och för att återvända till det här med bakning”.

Än en gång fick vetgirigheten stå tillbaka till förmån för vetemjölsgirigheten.

… hallonmuffins … åååååh, min Gud.