Julfrid (en återblick i stresstempo)

Försiktig uppladdning (julafton)

Jag går längs en alldeles för varm väg. Den gröna grässträngen i mitten för mig dit, dit där granarna bor. Gräset är förvirrat djupgrönt; snön har inte kommit och sagt att det är vinter, så gräset tror naivt att det är vår. Jag hämtar en gran, bär dess doft nära mig. Det är det enda som minner om jul runt mig.

Kvällen är lugn. Traditioner på väggar, i gran och från teven. Karl-Bertil säger det jag tror på, påvar och annat predikar annat jag tror på – kärleken – men deras retorik och deras maskeradkostymer kan inte dölja att på skalan god-dålig kan jag inte placera dem som tunga vikter på den goda sidan. Kärleksbudskapet hänger som en ihålig och sönderblåst fasadvepa över övergrepp på barn, demoniserande av homosexuella och en aidsfrämjande misstro mot kondomer. Det är vackert och kören sjunger strålande, men jag kan inte tro på dem. De känns som den där koppen glögg för mycket, för mycket sötma, för lite god smak.

Pang på (juldagen)

Jag griljerar skinkan. Mjölkfritt ströbröd? För A:s skull! Självklart. Kommer R och B? R är judinna och B muslim? Det är mycket gris, va! Aha, de har egen kalkon med sig. M är vegeterian, men äter väl fisk? Vet vi inte? Okej, messar brorsan. Hur veggo är M? Fett veggo! Okej, du är för gammal för att skriva så, men jag fattar. Tar ni med er specialkost till henne? Dags att steka. Har vi mjölkfritt margarin. Blanda inte nöt och fläsk nu, Anjo. Den stekspaden till nöt, den till fläsk. Skvätt inte stekfett på M:s vegetariska tallrik. Stoppa inte ned handen i A:s godispåse. Man får inte sno godis av barn och du har redan nallat mjölkchoklad – hon har ju allergi!!! Där kommer W. Ge farbror en kram! SMACK! Tack för örfilen, gullunge. Har vi ingen snaps? Vi har snaps! Har vi inga snapsglas! Räcker maten? Herregud vad mat vi har igen. Oj, tog B den starka senapen och trodde det var sås? SMACK! Tack för örfilen, gullunge. Barnklappar utdelas. Nej, vänta på din. Den är till någon annan. Barnklapparna slut. Vuxenlotteriet vidtar, tolv nummer. Fint, där fick jag nummer 12! Sällskapsspel. Nej, du får inte gå upp till övervåningen, W, trappan är farlig. SMACK! Tack för örfilen, gullunge. Kaffe? Jag borde inte äta mer choklad, choklad- och havssaltsdoppade popcorn med mycket mera. Tack och hej alla. Jag går och lägger mig nu …

Eldkvarnsfärd (annandag jul)

Vi åker innan gryningen, jag och svågern. Jag tänker på Eldkvarn, det är en sådan färd. Pluras ord följer mig. Det är som om varje gatlykta föder fraser, strofer och rader som beskriver vad jag vill och vart jag önskar.

Det har varit en fin jul, men det är den sista som är så här. Jag har lappat och lagat ihop mig hela året. Nästa år vaknar jag bredvid någon jag älskar på julafton och får och ger en julklapp som varken är överraskande eller inslagen, men å andra sidan den enda vi verkligen önskar oss. Det blir en jul som låter så här.

… god fortsättning, jag behöver inleda en fantastisk början känner jag.

3 reaktioner på ”Julfrid (en återblick i stresstempo)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s