Här och nu

Jag tittar inte bakåt. Jag vill inte framåt. Jag vilar. Här och nu.

Signalhornen vill slita mig i stycken, eller så är de bara sliskiga advokater, utsända av vansinniga ägare att delge mig en hatstämning.

”Flytta dig” … ”Ur vägen” … ”Jag har bråttom”

Jag tittar inte bakåt. Han väntar där. Han väntar alltid där. Han bär en stickad tröja. Det hade varit så lätt att vända sig om, ta tag i en lös tråd och våldsamt repa upp tröjan. Han skulle inte röra en min. Han skulle inte röra ett mitt, det har han inte gjort sen jag begärde det som är mitt. Det hade varit en barnlek att riva upp allt, samla det i ett redlöst nystan, sträcka över det och säga: ”Här, lös den gordiska knuten och jaga ifatt mig sen”.

Jag vill inte framåt. Han väntar där. Han finns alltid där. Han bär alla mina drömmar. Det hade varit så lätt att slänga ut en krok, haka mig fast och låta längtan släpa med mig. Han skulle inte ta illa upp. Han och min längtan skulle bära mig, bära mig som man bär minnet av sommarens ständiga lekar under barndomsåren – med lätthet. Det hade varit en säker vinst att be om en fullpackad pipa, dra in den förföriska röken och fånga flykten i flykten. Låta den påhittade medvinden bära mig till drömmarnas land. Väl medveten om abstinensen som väntar, men bara skita i den och låta dimman smeka mig överallt.

”Men, flytta dig då för i hela helvete!”

Hans röst, så stressad över att ha för många nyårslöften att hålla med för lite tid över för att vara ledig fast han helst av allt vill åka bort på en semester för pengar han inte har eftersom han passade på att bränna dem på oväsentligheter för att fylla ett tomrum som blev så oerhört mycket mer tydligt efter nyår och föranledde för många nyårslöften som nu fött en ångestfylld depression som övergått i stress och illvilja.

”Jag ska bara stanna här och nu en sekund”, säger jag.

”EN! Nu har det gått en sekund”, säger han.

”Det vet du inte”, säger jag och står kvar. Jag ler, sluter ögonen ett ögonblick och förblir. ”Hur skulle du kunna veta det? Du lever ju inte här och nu!”