Den här dagsformen

Vissa dagar är det som om själen min har broddar, det finns ingen is som kan välta den. Och hjärtat tycks invirat i en varm filt, där det ler långt ovan alla minusgrader.

Inte en spänn för lite i plånboken, inte ett kilo för mycket runt magen, inte ett dugg lagom på något sätt – livet är bara bra.

Jag har all tid i världen, ingen tid att förlora, vill göra allt och stannar till i det ständiga nuet.

I morgon räds jag inte, för i morgon kan aldrig lägga sig i ett lyckat bakhåll för i dag, bara planera, vänta och nästan lyckas.

Jag vill flyga till New York, men längtar efter att få smaka Brämhults godaste juice.

Vattnet jag rör mig i är varmt, sanden jag går i är sval, skuggorna leker kurragömma med mig och solen är uthållig utan att vara ett häftplåster.

Skulle jag se någon oro i mitt teleskop i natt är det bara svarta hål, som de såg ut förr; de är sedan länge lagade, hopsydda med min starkaste insats inom nål och tråd.

Fast, det där med tiden spelar ingen roll, det är jag som spelar rollen. Och jag gör det utan problem i detta nu.

Det räcker så.

Jag tror ni förstår hur jag mår …