Isen smälter …

Jag går på isiga gator,
de smälter framför mig, viskar:
”Gå här, spring om du vill,
ingen halka finns för dig.”

Minitundran bildar
ett varmt hav.
För litet att drunkna i,
tillräckligt oändligt
för min barkbåtsarmada.
Den seglar ivrigt, i full fart,
på det nyupptäckta havet
vars smeksamma ström
för mig mot det naturliga.

Vinden slår ut med armarna,
dess bett gör mig inte ont.
Jag seglar oförtrutet,
mina visslingar
överröstar vinterns kuling
och vinden undrar så:
”Vet du vart du ska,
eller när du når fram?”

Jag skakar på huvudet och ler:
”Nej, men min längtan har ett namn.”