”Det är augusti”, sa jag.
Byråkraten som var besserwisser som var korrekt, förstås, tittade på mig och skakade på huvudet. ”Nej, det är februari.”
”Augusti.”
”Februari.”
”Augusti, utan tvivel.”
Byråkraten ställde ned sin portfölj, öppnade den och tog fram en kalender. Han bläddrade frenetiskt och pekade sen triumferande på ett ark. ”17 februari.”
Därefter tog han fram sin smarta telefon och öppnade kalendern. Han visade mig skärmen med ett avmätt leende. ”17 februari 2012, det är februari”, sa han sedan.
Jag tog händerna ur fickorna, öppnade min jacka och visade mitt bultande hjärta.
”Här är det augusti.”
Byråkraten sa ingenting, men såg frusen ut där han stod i sitt februari. Jag ville ge honom lite av mitt augusti, men vi var visst i olika världar …