Alla mina snedsteg
har lett rätt till slut,
jag går i en labyrint
som saknar ett ut,
lyckligtvis.
Alla trötta ekorrhjul
och klagande gnissel
är rubbade cirklar nu,
ett vansinnigt liv,
så ostoppbart.
En biljett i mitt bröst,
en på mitt bord,
det finns ett resmål
nu när jag nått fram
till självklarhet.
Alla suckar jag drog,
nitlotterna, bottenskrapet,
var bara kölappar
i ett k-märkt väntrum,
rivet sen då.
Det är min tur nu.
Det är din tur nu.
Det är vår tur nu.
JAAAA!!!
Heja dig, Anjo!
Jag tror minsann du är inne i ett fritt fall nu…
/Marie
Det är fritt och jag är fast i det.