Staden är annorlunda nu

Staden är annorlunda nu.

Jag förstår och älskar gator som aldrig betytt något förut. Vi vandrar upp på höga höjder, promenerar från öster till väster och slutar i temuggsvärme. Jag hittar nya vägar, nya namn och nya ord. Färre på pränt, fler sagda i samtal.

Allt är annorlunda nu.

Det märks när jag åker taxi i natten och slänger blickar mot rödljusen där vi står förälskade på mornarna. Det där gathörnet där jag viker av till mitt kontor och du till din buss, där jag gick på grusvägar hela februari och balanserade på små bergsmassiv av stelnade traktorspår, vägar för frusna för att tillåta mig att sjunka och bara lyfte mig mer och mer.

Staden är vacker.

Det är vår nu, varje natt en plusvariant, och jag går över Heden strax innan bildagiset fylls på. Kontorister pilar fram, lunchlådor i händerna. Det är så tidigt och överraskande soligt att till och med cyklisterna ler muntert. Solen skapar skuggteatrar av allt som rör sig. Du reser med ett försenat tåg, jag går med händerna i fickorna längs kanalen och beundrar småfåglarna. Jag bär dig inom mig och en lunchlåda från gårdagen i väskan.

Slentrianen är ändå värd ett leende om våren.

Spårvagnshållplatsen är som en bedrövlig lottokupong för de flesta. Oavsett numret som dyker upp är det aldrig deras, längtan till Zanzibar leder max till Mölndal. De är tysta statister, de som knappt blickar ut från en gammal trea på väg mot Järntorget och ännu längre bort. Jag ler trots allt, det är rörande att se dem i sin orörlighet, de som inte ser staden riktigt just nu.

I ljuset, en fyr.

Det piper i min ficka. En sms-fyr leder mig rätt till en annan värld; samma stad men ett annat klockslag. Bilder av andra gator än mina vanliga gator dyker upp, det är som om någon plockat ned en låda från översta hyllan och råkat välta ut tusentals bilder. De sköljer över mig. Gamla gator, men nya betydelser. Nya gator, bubblande förväntan. Platser jag tidigare rusat förbi, nu har de en egen saga. Staden är annorlunda nu. Den är inte längre bara min …