Bilderboken tur och retur

Järnvägsklockorna vid bommarna
slår så hårt de kan och skriker:
”Håll er undan, han är på väg hem.
Tåget, rusa fram, han är på väg hem.”

Jag reser från och till en bilderbok,
en oändlig och expanderande rymd
i det rum där jag stirrat mig blind
på ett överexponerat ingenting.

Min fyr i natten var eltandborsten,
dess gröna SOS utan all takt och ton,
dess andhämtning så dyster efter att
förgäves ha borstat mig kyssbar.

Boken var fylld av förlusterna då,
de diffusa polaroidbilderna
som livet framkallade åt mig
när jag inte förstod eller rörde.

Jag sliter ned dem, en efter en,
ser i går mjukare och skarpare
när i dag fylls på med bild efter bild
på en ständigt större hjärtvägg.

Livet suddar ut livlösheten
och jag sätter upp eviga bilder
när hennes hand rör mig
och hennes ögon ler sommar.

Luckorna tomheten lämnade,
täcks över, en efter en;
förlorade läppar och förlorade år
förlorar mening och jag är förlorad.

Jag reser in i en bilderbok,
ett outforskat
och fantastiskt
allting.